Lämnar men blir kvar
Så satt vi där igen ”på skolgårdens grus”, där kulorna slutat rulla för i år. Ännu ett år hade rusat förbi med stort och smått, glädjefullt och svårt, blandat som ödet ville. Vi njöt av de ljusa och ibland ljuva barnrösterna i ”Den blomstertid nu kommer”, ”Idas sommarvisa” och ”Sol vind och vatten” och av barnens glädje över sommarlovets bekymmerslösa dagar. Vemodet fanns inte hos dem, bara hos oss, som vet hur fort det går...
För 33 år sedan klev jag in i tidningshuset på Polhemsplatsen, 27 år gammal. Inte för första gången, för där hade jag varit många gånger. Jag hade följt med pappa Lars åtskilliga lördagar, när jag var liten. Vad han gjorde där hade jag ingen aning om men jag fick träffa farbror Allan (Svensson), som var så kallad redaktionssekreterare och kunde vika märkliga pappershattar av tidningssidor. Jag hade sommarjobbat på de flesta avdelningar och kände mig hemma i tidningshuset i kvarteret Stampen.
Då för länge sedan, men ändå alldeles nyss, hade jag ingen aning om att jag skulle bli kvar hela mitt yrkesverksamma liv på GP, större delen av tiden på redaktionen. Det har varit fantastiska år med varierande, ibland svåra men Sommarlov! alltid spännande uppgifter. Nu är det dags för andra att ta vid. Min chefredaktörskollega Jonathan Falck lämnar också och tar sig an andra uppgifter inom Stampen (som äger GP). Tomas Brunegård går från koncernchefsstolen till att ta över ordförandeklubborna i Stampenkoncernen och World Association of Newspapers.
Själv skall jag arbeta med styrelsefrågor inom Stampen och med några ideella uppdrag. Och så skall jag fortsätta att skriva krönikor på ledarsidan. Så vi ses här efter sommaren – om ni vill!