Adolphis vann striden mot staten

Sverige fick bara två betydelsefulla matcher i EM. I byn Piski har Mirjam och Boas Adolphi gått desto fler mot staten – och vunnit många strider för de ukrainska barnen. Vi har lämnat den kaotiska Kievtrafiken och kört åtta mil norrut. I det öppna jordbrukslandskapet är bilarna på sina ställen utbytta mot häst och vagn. Vissa hustak pryds av stora storkbon, fler av vattenfyllda kastruller och flaskor som solvärms för kvällsduschen efter en dag på fältet. En överväxt allé bildar en tunnel över vår väg men då och då skymtar vi regionens majsmiljonärs ägor där bakom lövverken.

Byn Piski har 700 invånare och när vi kliver ur bilen vid den stora byggnaden som utgör Vännernas Hus, är det som att kliva in i en klosterträdgård. En ung, charmig pojke kommer och möter oss och hälsar artigt på engelska. Vitja serverar oss kaffe men smyger sedan snabbt undan och drar upp mobilen ur fickan. 15-åringen, det är i alla fall så gammal de bestämt att han är efter sju års kamp för att han skulle få ett födelsebevis, studerar i dag i Kiev och har sin flickvän där. JAG FÖLJER HANS nyförälskade blick när han pratar i telefonen och funderar på vad det hade blivit av Vitja om inte Mirjam och Boas hade funnits där när han var sju år gammal och hans pappa åkte i fängelse för att ha dödat hans mamma.

Mirjam och Boas Adolphi lämnade Göteborg 1994 för volontärarbete i Ukraina. Sedan 2003 driver de Vännernas Hus för föräldralösa barn i Piski. Erica Källström, Marielle Isaksson och Amanda Elmander har åkt de åtta milen från Kiev för att besöka barnen. Under ett halvår har de samlat in pengar för att kunna öppna ett dagis i byn. Amanda jobbade som volontär i Vännernas Hus sommaren 2004 och när de tre fotbollsfruarna ville göra något inför EM i Ukraina var Mirjam och Boas projekt ett självklart val.

Bredvid de små bänkarna ligger en stor bilmatta på golvet och i rummet bredvid påminner de varsamt bäddade små sängarna om Snövits dvärgar. För två veckor sedan invigdes dagiset och 20 barn från Piski och grannbyarna har fått möjligheten att komma dit och leka och få bra mat varje dag, samtidigt som deras mammor ges chansen att arbeta.

En annan del av huset är ett familjehem. När Amanda och Johan Elmander gifte sig, avsade de sig alla presenter och önskade i stället att gästerna skulle skänka pengar för att bygga ett kök i Vännernas Hus. Det kök där Amanda satt och skalade potatis på jordgolvet för åtta år sedan är i dag kommunens finaste och hennes ögon glänser när barnen stolta visar upp det för henne. I DEN TREDJE delen av huset bor Mirjam och Boas, och även Vitja och Tanja som har studentrum i Kiev men kommer hem på helgerna. Paret är den enda kontakt ungdomarna har med vuxenvärlden.

16-åriga Tanja berättar att hon läser till byggmästare och just har avslutat första kursen. När hon var nio år bad hon om hjälp i skolan och fick flytta med sina småsyskon Vova och Olga till Vännernas Hus.

– Vi hade ingenting att äta, det var kallt och jobbigt hemma. Jag kom hit när jag var nio år, när jag var tio dog min mamma. Det var en jättejobbig tid i mitt liv utan mina föräldrar men så fick jag en ny familj och då var det bättre att leva här, säger Tanja.

Mirjam förklarar att de tre syskonen BARNS SITUATION I Ukraina är långt ifrån det landet skrivit under på i FN:s barnkonvention. 198 000 barn är föräldralösa och många fler lever i stor fattigdom med alkoholiserade föräldrar som knappt ens tittar på sina barn. Underåriga kan sitta i fängelse i flera år för något så banalt som en stulen mobil, det kan ta upp mot två år innan de ens får en rättegång.

Under en lång tid har myndigheterna tagit barn som levt i missförhållanden eller fattigdom till statliga institutioner men i november

Närmare 200 000 barn i Ukraina är föräldralösa och många fler l utsattes för mycket våld hemma. Pappa jagade barnen med kniv och Tanja fick ta hand om sina småsyskon och laga mat åt sina föräldrar, som drack varje dag.

– Vår största uppgift är att lära dem leka, vara barn och göra tokigheter, säger Mirjam.

Tårarna som rinner nerför Marielles kinder blir till hulkande gråt.

– Man ska bara inte behöva gå igenom sånt här. Ursäkta att jag bryter ihop totalt men man tänker tillbaka på sina egna barn… Det är helt sjukt, säger hon.

– Men det här är den bästa lönen vi kan få, säger Boas. Att få se ett maskrosbarn bli en fin ros. förra året ändrade president Viktor Janukovitj riktning när han gjorde förre socialministern Jurij Pavlenko till barnombudsman. På sin första arbetsdag räddade Pavlenko Vännernas Hus från nedläggning och till 2017 ska de statliga institutionerna försvinna och barnen som lever i missförhållanden ska tas till familjehem, fosterfamiljer eller barnhem.

– Det går framåt men det finns mycket korruption i barnfrågorna och det är en stor strid. Unicef har satsat stora pengar på Ukraina och trycker på och bara för några veckor sedan kom nya riktlinjer från regeringen att staten alltid måste lyssna på barnen. Samtidigt är det dubbelt, regeringen gör det till viss del för att visa utåt att ”vi sköter oss”, säger Mirjam. REGERINGENS NYA VÄG har förändrat arbetet i Vännernas Hus. Huvuddelen i Mirjam och Boas arbete är i dag förebyggande, att stötta familjer för att barnen ska få bo kvar hemma.

Oksana och Andrij Zagiko i grannbyn Novuijbasnj är en sådan familj. De bor med sina sju barn i en släktings hus på 26 kvadratmeter.

Oksana har städat inför vårt besök men minsta flickan Valijas