”Inom mig finns punken, hiphopen och något slags urban grej, och jag är en del av världens musik som jag vill omvandla till något eget.”

– Jag har sagt länge att ja, om ett år kommer den. Jag har alltid hållit på att skriva och varit som om skivan varit precis runt hörnet. Sen började vi med Cirkus, bland annat jag och Cameron (maken). Det tog upp solotiden på något sätt och det var nödvändigt för mig att vara bandmedlem, en del av ett kollektiv och inte den som stod i centrum. Men det är roligt när någon stannar en på gatan och säger: ”Åh, jag tycker om din musik”. Det är värdefullt.

Hur ser du på dina gamla låtar, som Buffalo stance?

– Folk frågar mig hela tiden: ”Varför tror du att en låt som Buffalo stance fortfarande gör att folk vill dansa?”. Den har ett eget liv och fångar något. Det finns andra låtar som betyder mer för mig men jag känner mig hedrad av att jag fick vara med om det där. Buffalo stance har något urbant, tidlöst, lite oskyldigt tjohosyndrom, något ungdomligt som man inte behöver vara ung för att känna.

– 7 seconds har något hoppfullt. Nu sitter inte jag här och mallar mig men det är något med den som folk överallt kan känna och relatera till. Mycket hänger också på Youssou N’Dours röst.

Ja, era röster ihop. Hur långt har du kommit med soloskivan förresten?

– Ganska långt. Nu ska jag försvinna ett tag innan jag åker ut på turné med The Thing.

Vad vill du göra med skivan?

– Jag vill få ut så mycket av det jag har inom mig. Och sen vill jag fortsätta, inte fastna efter skivan. Den ska kännas ganska spontan. Mycket är ganska up tempo, mycket energi.

Du ser ut som om du längtar efter att bli färdig.

– Precis, och längtan är allt det här handlar om. Så nu måste jag vilja göra det här annars har jag andra saker jag kan ägna mig åt.

Som vad då?

– Jag skulle vilja skriva. Det kan jag göra också. Jag vet inte om det handlar om en bok. Kanske. Jag borde kanske utbilda mig. Jag slutade ju skolan när jag var tonåring. Det skulle vara jättespännande. Läsa litteratur.

Det där med längtan, vad längtade du efter de där åren när du inte gjorde soloskivor?

– Det var jättekul att jobba med Gorillaz och Damon Albarn, att få delta i den stora produktionen. Jag har aldrig känt att jag pensionerat mig. Det var viktigt att få arbeta på andra sätt.

Hur funkade det ekonomiskt de åren?

– Jag får vara tacksam. Jag är inte rik men jag har aldrig varit fattig. Jag har kunnat leva bekvämt på det jag gör från dag ett. Jag har inte behövt göra saker som jag inte haft lust att göra. Som nostalgiturnéer. Men vi har också levt sparsamt. Jag läste en recension av skivan i en engelsk tidning. Det stod att jag måste vara i stort behov av pengar. Men då skulle jag väl inte göra en skiva som drar åt frijazzhållet? Då skulle jag väl jobba med typ Puff Daddy. Jag klarar mig bra.