”Som civilingenjör blir man problemlösare och kan hjälpa människor på det viset”

VÄGEN IN PÅ Chalmers var inte spikrak för Paula Eriksson heller, först läste hon till socionom.

– Jag gillar människor men insåg att jag skulle må dåligt av att jobba som socionom där man hela tiden möter så utsatta människor. Jag tänker att man som civilingenjör blir problemlösare och kan hjälpa människor på det viset. Fast just nu ser jag inte exakt hur, säger hon.

En annan likhet mellan dem är att Nils Rodhe var en av 15 killar bland ungefär 85 tjejer och Paula Eriksson var en av tio tjejer bland 80 killar när de började

Men det är inget som tycks störa dem eftersom det är vad man kan förvänta sig. Hon berättar att hon är van vid sammanhang med mycket killar, på gymnasiet läste hon teknikprogrammet. Hon upplever att stämningen är ganska grabbig och undrar hur det är på Nils Rodhes utbildning.

– Jag tycker det är mera grupperat än jag är van vid sedan tidigare. Men att många av oss killar har lättare att röra oss mellan grupperna, än vad

PAULA ERIKSSON läste på naturvetenskapliga programmet som är väldigt brett. Sen har jag hoppat runt lite och läst matte, historia och geovetenskap. Fast egentligen har jag hela tiden velat läsa någon vårdutbildning.

– Att jag valde sjuksköterskeprogrammet beror på att jag tror att man kommer närmare patienten än man gör som läkare, säger Nils Rodhe. tjejerna gör. Men det blir mycket kvinnliga samtalsämnen, säger han. NÄR PAULA ERIKSSON till slut bestämde sig för att läsa till civilingenjör tyckte hennes pappa att det var väldigt roligt, eftersom han tidigare har jobbat inom data och IT. Bland vännerna fanns det de som undrade om hon kunde programmera och någon undrade vad hon gav sig in på med tanke på hur mycket man måste plugga. Men det skrämde inte bort henne.

De flesta av Nils Rodhes grundskolekompisar trodde kanske att han skulle läsa någon mer akademisk utbildning men har inte stött på några negativa reaktioner på sitt val. Hans mamma, som är förskolepedagog, har alltid tyckt att han skulle jobba med människor. NILS RODHE BERÄTTAR att många av killarna på utbildningen har föräldrar som jobbar inom vården. Och det är även Paula Erikssons erfarenhet bland sina studiekompisar, de flesta har föräldrar som är utbildade civilingenjörer.

Men varför det är så få killar på sjuksköterskeprogrammet vet Nils Rodhe egentligen inte.

– Många har mycket tankar kring det, men det är svårt att veta. Det är vanligt att männen som pluggar här vill jobba som ambulanssjuksköterskor eller på akuten. Många har nog en bild av att det är en mera ”hjälteroll”.

Själv tänker han också att det vore kul att jobba på akuten. Han har jobbat på avdelningar men vill gärna ha mer variation. Men planen är att hoppa runt på olika ställen för att se olika saker.

På samma sätt upplever Paula Eriksson en viss skillnad mellan killarna och tjejerna på hennes utbildning.

– Inga tjejer har programmering som hobby, medan det är ganska vanlig bland killarna. Tjejerna börjar för att de tycker verkar kul rent allmänt. Men jag tror att många avskräcks att gå utbildningen för att de tänker att de inte kan någon programmering. SJÄLV HAR INTE Paula Eriksson någon direkt dröm om vad hon skulle vilja jobba med. Det hon har hört är att it-företaget Google verkar kul att jobba på och att de har bra arbetsförhållanden. Generellt verkar tjejer vara eftertraktade i IT-branschen.

– Jag skulle vilja att det var lite fler tjejer, över tio procent. Jag känner att det blir lite bättre när det är fler tjejer, säger hon.

Och det är något som Nils Rodhe håller med om, att det blir bättre med fler killar.