Handelsvara
fick kontakt med Suman.
– Sunita Uraon var tillsammans med fyra flickor på en lokal veckomarknad i Jharkand, när hon fick kontakt med en person som erbjöd dem utbildning inom data i kombination med kanske två timmars arbete per dag. I själva verket hamnade flickorna i något helt annat. NÄR MAMMAN KONTAKTADE MCRC hade Sunita Uraoun varit försvunnen i fem år.
– Tillsammans började vi leta, säger Suman och beskriver ett detektivarbete bland vittnen, myndigheter och förmedlingsbyråer.
Två år tog det innan de stod på tröskeln till hemmet där flickan hölls som slav. Hon var mycket uppriven och kraftigt undernärd.
Suman hävdar att en stor del av problemet ligger i inställningen hos dem som anställer dessa barn i sina hem eller i sina företag; en inställning som hon upplever inom stora delar av medelklassen.
– De tycker att fattiga barn, precis att vi bara förstör för barnen när vi hämtar hem dem.
– Vad de helt bortser ifrån är barnens mänskliga rättigheter.
Suman berättar om de umbäranden som dessa barn går igenom, hur de slits upp från sina rötter, sina traditioner och sitt sociala sammanhang. Långt från föräldrar och familj hamnar de bland främlingar omgivna av andras krav, i fullständig ovisshet om sin framtid. MEN SUMAN HAR hopp. Det är olagligt i Indien att låta barn under 18 år arbeta och sedan 2010 är grundskolan både gratis och obligatorisk för barn upp till 14 år. Det ger större legitimitet till MCRC:s fritagningsaktioner.
– Nu måste regeringen också sätta kraft bakom orden. Det skulle behövas en insatsstyrka, en som kan ta över vårt arbete för att befria dessa barn.