Guld och revansch för Sofia

OS-drömmen sprack och det dröjde sex månader innan brottaren Sofia Mattsson gick en match igen. När suget kom tillbaka räckte det till EM-guld. – Just nu mår jag så bra som man kan, säger hon efter finalvinsten.

Då hade grekiska Maria Prevolaraki just fått inkassera 0–2 och 0–6 i finalen mot den superstarka svenskan, som före finalen hade gått fram som en stormvind.

Fyra matcher, fyra segrar och en enda förlorad poäng säger det mesta om hennes georgiska gulddag i Tbilisi. Hur bra är du egentligen just nu?

– I dag är jag i alla fall bäst i Europa, säger Mattsson.

Förbundskapten Fariborz Besarati, tillika hennes tränare, har märkt av revanschlusten. INTE MINST EFTER OS i London, som blev en stor besvikelse sedan hon åkt ut i kvartsfinalen mot ryska Valerija Zjolobova.

Det dröjde ett halvår innan hon matchbrottades igen efter en höst i återhämtningens tecken.

– Det var ju sådant fokus på London hela året före och man var tvungen att prestera i varenda match och varenda turnering, säger Sofia Mattsson och det gick väl ingen förbi att det var hon och inte Ida-Theres Nerell som fick den åtråvärda 55-kilosbiljetten till OS.

– Jag ville helt enkelt ta det lugnt under hösten tills jag blev riktigt sugen på brottning igen. HON TRÄNADE FÖRSTÅS, men passade också på att plugga några kurser på idrottsvetenskapliga programmet vid Malmö högskola och inte förrän framme i februari och Klippan Lady Open var hon redo igen.

– Fast egentligen tappade jag väl inte sugen alls, oavsett om jag hade blivit uttagen i OS eller inte och oavsett hur det hade gått där så var det här upplägget enligt plan, säger hon.