EN VÅNDA ATT
Regi: Judd Apatow Med: Paul Rudd, Leslie Mann, Albert Brooks, John Lithgow, Megan Fox m fl USA, 2012 (133 min) BERGAKUNGEN Att närma sig 40 är att plötsligt bli upptryckt mot väggen av sig själv (ja, jag talar av egen erfarenhet nu): Nå? Blev det som du tänkt dig? Om inte, varför svek du i så fall dina drömmar? Och vad tänker du göra åt saken – acceptera läget och gräma dig de resterande 40 åren eller ta dig i kragen medan du fortfarande har motivation kvar? Eller kortfattat: Hur hamnade jag här?
Och det är vad Debbie (Leslie Mann) och Peter (Paul Rudd) plötsligt frågar sig när 40-årsdagen obönhörligt närmar sig. Paret som dök upp i Judd Apatows På smällen för sex år sedan lever fortfarande tillsammans i Los Angeles – en till synes avundsvärd tillvaro med döttrarna Sadie och Charlotte (spelade av Apatows och Manns riktiga döttrar) i ett stort, flådigt hus. Om dagarna är Peter skivbolagsdirektör för en liten indielabel och Debbie driver modebutik. Men nu vill hon plötsligt skapa förändring i familjens liv – mindre tid framför datorer och smartphones, mer träning och sundare leverne, bättre relation till sina egna föräldrar ... Peter är mer återhållsam (lite av det stora mansbarn vi sett så många gånger tidigare i Apatows filmer). Dessutom är han inte helt ärlig mot Debbie – skivbolaget går knackigare än han vill medge och samtidigt lånar han ut allt mer pengar till sin pappa. UNDER TVÅ TIMMAR och en kvart avhandlas äktenskapsproblem, bekräftelsebehov, barnuppfostran, utseendefixering och dåligt samvete – oftast underhållande och välspelat. Trots sin för genren långa speltid blir det aldrig tråkigt, däremot en aning oengagerande då det dramaturgiskt inte finns mycket