Breivik hade kunnat stoppas
Den norska säkerhetstjänsten var alltför fixerad vid tänkbara
hot från islamistiska rörelser.
Utöyamördaren Anders Behring Breivik hade kunnat stoppas på förhand. Men den norska polisen och säkerhetstjänsten var alltför fixerad vid att kartlägga personer med bakgrund i islamistiska rörelser. Den förklaringen ger professorn Wilhelm Agrell i en rapport som presenterades på måndagen.
Hotbilden kan bli ett hot i sig, om den är felaktig, som Agrell själv uttrycker det. Varningssignaler om vad som var på gång saknades inte. Men de togs inte på allvar och behandlades inte i tid. Uppmärksamheten var alltför ensidigt inriktad mot tänkbara terroristhot med utländsk eller islamistisk bakgrund.
Det är alltid lätt att i efterhand se mönster som borde ha upptäckts på förhand. Men många berättigade frågor har ställts kring varför inga reaktioner skedde på de förberedelser som Breivik gjorde. Han var till exempel mycket aktiv på olika hemsidor. Säkerhetspolisen hade också fått tips om Breivik av en tjänsteman på tullverket som på egen hand kartlagt import av ämnen som kunde användas för bombtillverkning. Ett larm kom vidare från en postanställd som uppmärksammat ett ökat antal misstänkta försändelser från Polen, varifrån Breivik köpte ingredienser för bombtillverkningen.
En närmare granskning av personen Breivik hade vid det tillfället kunnat stoppa hela tragedin. Den blivande massmördaren hade då sökt sig till en enslig gård där han var i färd med bombtillverkningen. Men anmälningarna togs inte på allvar och började behandlas först efter närmare ett halvår och den utsedde tjänstemannen gick ungefär samtidigt på semester. DEN NORSKA SäKERHETSPOLISEN har slagit ifrån sig anklagelserna och hävdat att det inte spelat någon roll om man omedelbart påbörjat en granskning. Man hade inte kommit Breivik på spåren ändå. Det är dessvärre ett försvar som påminner om den norska polisens bortförklaringar av sitt senfärdiga ingripande när katastrofen väl var ett faktum – men som effektivt smulades sönder i den så kalllade 22 juli-rapporten förra året.
En förklaring till säkerhetspolisens tillkortakommande är enligt Agrell underskattningen av högerextrema miljöer. Man uppfattade inte hoten därifrån som riktade mot samhället, utan snarare mot begränsade muslimska miljöer. DEN SMäRTSAMMA LäRDOMEN från Utöya är att hot från alla typer av extrema miljöer måste tas på allvar. Det handlar inte om någon minutiös bevakning av medborgare, utan om en kontroll av öppna källor på nätet och grupperingar som glorifierar våldshandlingar av olika slag.
Till detta kommer vikten av förebyggande åtgärder, inte minst bland ungdomar som kan dras in i radikaliserade miljöer.
Men hotbilden får aldrig bli så ensidig att den blockerar möjligheten att se de verkliga hoten.
GP 11/6 -13