Den svåra valfriheten
Vårdnadsbidraget stjäl barns framtid, påstod landets tre liberala kvällstidningar (Expressen, GT och Kvällsposten) i en gemensam ledare i lördags. Vårdnadsbidraget sägs skattesubventionera hemmafruar, ta pengar från kommunernas barnomsorgsbudgetar, undergräva förskolan samt motverka arbete och integration i allmänhet och små invandrarbarns tillgång till svenska språket i synnerhet.
”Det är att fälla en tätting med kanon” för att citera ur ett av Anna Maria Lenngrens epigram. Men låt oss granska argumenten.
Vårdnadsbidraget är ett för kommunerna frivilligt alternativ till förskolan. Det betalas ut med 3 000 kronor i månaden för barn som fyllt ett men inte tre år.
För den som till äventyrs väljer att bli hemmafru och avstår från ett yrkesliv är vårdnadsbidrag under två år knappast ett avgörande argument. Dessutom är det snarare föräldrar med vårdnadsbidrag som subventionerar kommunerna.
Hur mycket en plats i förskolan kostar i skattesubvention varierar från kommun till kommun. Men 10 000 kronor i månaden torde inte vara för högt räknat. Den som väljer vårdnadsbidrag avstår i så fall från 7 000 kronor i månaden samt lämnar en förskoleplats till någon annan. Det är en bra affär för kommunerna.
När Statistiska Centralbyrån (SCB) 2011 granskade vårdnadsbidraget användes det av 1,9 procent av Sveriges ett- och tvååringar. Räknar man bara de kommuner som infört vårdnadsbidraget var andelen 3,7 procent. Det torde inte välta förskolan över ända.
Arbetslinjen är viktig, men inte helig. Små barns välbefinnande är betydligt viktigare. Många trivs säkert utmärkt i förskolan redan som ettåringar, men alla gör det inte.
Integrationen är också viktig, men måste få ta tid. Väljer en invandrarkvinna med små barn vårdnadsbidrag framför förskolan och arbetsförmedlingen är det inte med självklarhet skadligt för barnens framtid. Även svenska föräldrar skulle ha betänkligheter om förskolan innebar en för barnen fullständigt främmande miljö. Låt oss inte glömma att vi talar om ett- och tvååringar. Vid fyllda tre har barn fortfarande gott om tid att lära sig svenska.
Valfrihet har en enkel och en svår sida. Den enkla är din valfrihet, den svåra är den andres. Liberalt hyllande av individen och valfriheten är värt mer än trycksvärtan först när också den andres livsval respekteras. Vårdnadsbidraget är ingen belastning. Föräldrar som av olika anledningar väljer bort förskolan för ett- och tvååringar utgör ingen samhällsfara.