Överlistad jycke

VI LEVER I en tid då blandfärs har fått en helt ny innebörd (och innehåll). Och där vi förmodligen tvingas se fler trailers och åtskilliga repriser på desamma än riktiga program i teve. Snuttifieringen är total. Det är inte utan att jag vill trösta mig med min barndoms snuttefilt.

Men nu ska vi inte hänga läpp. Det finns så mycket annat att glädjas åt. Som försommarsolens glans och skatornas trevliga kraxande. De senare har jag haft förmånen att studera närmare den gångna vintern. Finurligare fåglar får man leta efter. Eftersom familjens trädgård under stundom används som rasthage åt vår vovve har det uppstått lustiga små episoder hunden och fåglarna emellan.

För att få vovven att bege sig ut i svinkylan kastade jag ut små leversnittar (torra bitar hundgodis) i trädgården.

DETTA HAR INTE bara hunden lärt sig. Hon får genast mördande konkurrens av kvarterets skator. De anfaller i roteformation, delar på sig när de närmar sig målet och när de landat i trädgården retar den ene kombattanten vår lilla hund samtidigt som kumpanen skuttar fram och snor godisbiten bakom ryggen på den stackars jycken.

Skatparet är så effektiva i sina utfall att de inte hinner äta upp alla läckerbitar utan tvingas gömma dem på tomten. De liksom pickar ner bitarna i gräsmatten här och var medan hunden intensivt sniffar runt i trädgården efter godisbitar skatorna redan har hunnit käkat upp.

Men den grundlurade hyndan får så småningom sin hämnd. När skatorna gett sig av fortsätter hon att snoka runt med sitt enorma luktorgan och hittar till slut godisgömmorna och krafsar upp dem till ytan och smaskar i sig dem.

NU äR DET inte bara skator som kommer när det vankas trädgårdsgodis. Även stadsdelens kajor och en ensam kråka dyker upp, men håller sig lite i bakgrunden eftersom skatorna är herre på täppan. Även några hungriga grannbarn och fattigpensionärer försöker komma åt sin del av kakan. Eeehh ... Nej, nu tar jag i.

Så här års är jag själv ute och krafsar i trädgården. Och försöker anlägga ett nytt potatisland i korselden från kvarterets osnutna ungar som studsar omkring och gallskriker i två studsmattor stora som helikopterplattor. Två apatiska mödrar sitter nedsjunkna i ett par trädgårdsfåtöljer och betraktar med tom blick sina telningar. Papporna är som bortblåsta och häckar förmodligen framför sina laptops och administrerar familjernas aktieportföljer i väntan på att ungarna ska ha skrikit sig trötta.

Kommer farsorna inte ut snart och tar hand om sina kids har de banne mig satt sina sista potatisar!

Ooooyyyyllll!!!!