UPPRORET VILL

erDOgan Har Mer och mer lagt sig i folks dagliga liv. På samma sätt som många av hans anhängare tidigare vände sig mot kemalisternas försök att reglera deras tillvaro med förbud av huvudduk i offentliga sammanhang och en av staten sanktionerad version av islam känner sig nu det sekulära Turkiet satt under förmynderi med uppmaningar om att varje kvinna bör ha tre barn, krav på förbud mot kejsarsnitt och aborter, bestämmelser om färgen på läppstiften på Turkish Airlines flygvärdinnor och anklagelser om att alla som smakar alkohol är alkoholister.

De stora medierna har skrämts till tystnad. Reportrar utan gränser rankar nu Turkiet på plats 154 bland 179 efter länder som Irak och Ryssland. Återhållsamheten om händelserna på Taksim har varit skandalös där de tre stora tv-kanalerna inklusive CNN Turk länge i stort sett förteg vad som hände.

Vad vi nu ser utspelas är emellertid inte en kamp mellan sekularister och islamister utan mellan pluralism och maktfullkomlighet. Erdogans religiositet är inte huvudfrågan utan hans odemokratiska styre och den nyliberala ekonomiska politik som till så stor del ligger bakom missnöjet.

Under valkampanjen 2011 låg tonvikten framför allt på ekonomisk tillväxt och stora infrastrukturprojekt – som en tredje bro över

sad vi nu ser utspelas är inte

Erdogans auktoritära tendenser har blivit alltmer framträdande efter valet 2011. Känslan att det sekulära auktoritära styre som i decennier utövades i Kemal Atatürks namn är på väg att ersättas av ett nytt med andra förtecken har vuxit sig allt starkare. På samma sätt som sekularismen tidigare påtvingades uppifrån fruktar nu många nu att de skall påtvingas en mera konservativ livsstil.