Världsbäst

Frida Wallberg, 30, är världens bästa boxare. Men leva på sporten? – Nä, inte riktigt. På måndag jobbar jag igen ... Solen slickar varsamt uteserveringen ett rejält stenkast från Götaplatsen. Frida Wallberg skjuter upp sina stora solglasögon i pannan. Vi beställer kaffe, inget mer. Ingen läcker räkmacka, absolut ingen lockande kladdkaka.

Det är bara en dag kvar till titelmatchen i superfjädervikt, 58,9 kilo.

– Och jag måste tappa två kilo till, säger Frida och rycker på axlarna. Hon är van, vet vad som gäller. Proffskarriären har inte gått spikrakt, det har skador stoppat – men hon har sedan starten för nio år sedan gått elva matcher, slagit sig till elva raka vinster. Plus fixat världsmästartiteln i WBC, den allra högst sedda boxningsorganisationen.

Det är den titeln hon försvarar i morgon kväll, på läckert utformade Stockholm Waterfront i huvudstan. Tio ronder gånger två minuter, sedan ska Frida Wallberg få ta på sig det blingade världsmästarbältet runt midjan igen.

Motståndet, Diana Prazak från Australien, är förste utmanare på listan – en tuff motståndare, en tjej att se upp med. Slår hårt, dessutom.

– Fast jag kan aldrig tänka mig eller föreställa mig att hon är snabbare och slår hårdare än de killar jag sparrat med i Spanien, säger Frida beslutsamt. Och tillägger: – Jag måste vara uppmärksam, inte tappa fokus. Då kan jag gå på den där smällen, den som gör att allt tar slut. Men vi har en matchplan, har sett en svaghet. Fast den planen kan ju ändras två ronder in i matchen. Hur är taktiken för att ta din tolfte raka seger?

– Det gäller att jag hittar avståndet – och går till höger. Hittar rätt vridningar och hela tiden följer upp med slag. Hon är svag på avstånd, men gillar att vara där inne och kriga.

WALLBERG OCH HENNES team har koll, med andra ord. Själv har hon lagt om sin träning totalt.

Problem med hälsenorna har sinkat matchandet, men elbehandling räddade i alla fall Frida från operation – och i dag står hon med en helt ny boxningsteknik, utvecklad tillsammans med nye tränaren William Nguesseu från Stockholm.

– Han hittade verkligen vad jag behövde. Jag ville få i gång vridningarna, lära mig slå hårdare. Själva tekniken har jag – men jag ville hitta kraften i slagen, förklarar Frida.

Hon slår inte längre bara med armarna, utan mer från höfterna – med hela kroppen.

Slagstyrkan betydligt kraftigare, självförtroendet likaså.

– Jag känner att jag har hittat styrkan. Jag var nyss på träningsläger med den norska OS-truppen och de märkte skillnad: Shit, vad hårt du slår!

Formen känns därmed bättre än någonsin. Och under den senaste träningsperioden, för två veckor sedan, sparrade Åtvidabergstjejen mot killar – spanska proffsfighters.

– Det är svårt för de att möta en tjej. De är som om de måste hävda sig och ta i allt vad de kan – i varenda slag, suckar Frida och fingrar på en sårskorpa på knogen.

Men det ger en hel del?

– De är snabbare! Tekniken är ungefär samma som min, men de går på hårt! Ändå var det rätt jämnt ...

Frida ler, tar en sipp på kaffet med mjölk. Hennes träning är strax över, nu ska resultatet malas ner till en seger över tio ronder.

– Jag känner mig i fruktansvärt bra form. Men jag respekterar min motståndare, hon har knockat flera. Det hade varit en sak om jag kände att jag inte kunnat träna för fullt, om nåt hämmat mig. Men det har det inte gjort. Jag ska behålla bältet. Jag skulle inte hålla på med det här om jag trodde nåt annat, säger hon. FRIDA WALLBERG GER sig aldrig utan kamp. Och det är inte bara i ringen som hon får kämpa. Hon reser mellan sin etta i Göteborg, via timmerhuset intill en sjö i Åtvidaberg och träningen i Stockholm. Där bor hon hos pojkvännen Robert.

Varannan vecka har hon hand om lilla dottern Nellie, sex år.

– Om jag fick välja skulle jag bo i Åtvidaberg. Det är hemma, säger Frida ärligt.

Världsmästaren Frida Wallberg kan inte leva på sin sport.