Vi har en utbildningsminister som gärna talar sig varm för kunskap men är sorgligt ointresserad av att själv skaffa sig behövlig sådan

Om lärarlegitimationer: ”Det är svårt att hitta forskning som har direkt relevans för den reform som genomförts i Sverige”.

Om stärkt pedagogiskt ledarskap: ”Mot bakgrund av ovanstående konstaterar utredningen att det i stor utsträckning saknas forskning om det mesta som skulle kunnat bidra till att belysa effekterna av den obligatoriska rektorsutbildningen respektive Rektorslyftet på studieresultaten och skolans måluppfyllelse. ”

Om stöd till särskilda satsningar: Forskning saknas.

Om ökad tillsyn (Skolinspektion) och stärkta sanktioner: Begränsat med forskning men utredare Per Thullberg konstaterar att den som finns visar att ”varje förbättring som är en följd av extern inspektion riskerar att vara av kosmetisk natur och att inspektion underordnar de professionella, politiserar arbetet samt uppmuntrar en bestraffande attityd till skolan”, samt att ”vissa forskare till och med rapporterar något försämrade resultat.” Så VAR DET med det forskningsstödet. Som i själva verket är svagt, oklart eller rentav obefintligt.

Vi har en utbildningsminister som gärna talar sig varm för kunskap men är sorgligt ointresserad av att själv skaffa sig behövlig sådan. Hans relation till fakta och till sanning är det uppenbarligen också lite si och så med.

Eftersom journalister i allmänhet inte har tid att läsa rapporter utan nöjer sig med pressutskick och politikernas påståenden, så förvandlas lögner lätt till sanning. Och skolpersonal och elever får fortsätta att betala priset för Björklunds infall och nycker.