Ekonomin går före pedagogiken i skolan
Skolutveckling. Ny forskning visar att skolan lider av ett systemfel där sparande och ekonomi alltför ofta går före pedagogik och skolutveckling.
Ständiga reformer, nya tidsödande kontrollsystem och allt sämre ekonomi minskar skolledningars och lärares möjligheter att ägna sig åt pedagogik och utveckling av skolan, skriver skolforskare Lena Tyrén.
Imin forskning har jag följt grundskollärare, förskollärare och fritidspedagoger i ett projekt om barns läsning, skrivande och lärande. Målet med studien var att se om det är möjligt att förändra barns sätt att lära genom att arbeta mer med datorer i undervisningen, som ett komplement till övriga metoder som används med yngre skolbarn, 6-9 år.
Men det som inleddes som ett engagerat pedagogiskt utvecklingsarbete kom snart att förändras till en resa kantad av ekonomisk styrning, neddragningar, sparkad personal och arbetsgrupper satta under så stor ekonomisk press att all utveckling värd namnet omöjliggjordes. Min forskning kom därför att handla om hur styrning av skolan genom regleringar och ekonomiska förutsättningar påverkar möjligheterna till pedagogiskt utvecklingsarbete, med fokus på 18 lärare och elever i åtta klasser i åldrarna sex till nio år på en kommunal grundskola. Efter två års studier av skolledningens och lärarnas försök att leva upp till statens krav på kompetens- och skolutveckling framträder en tydlig bild.
Vet själva bäst hur skolan ska utvecklas
För att ett pedagogiskt utvecklingsarbete värt namnet ska kunna bedrivas krävs långsiktighet och varaktiga förutsättningar. Ansvariga politiker måste visa tillit till att lärare och skolledningar själva vet bäst hur skolan ska utvecklas. Det krävs även en insikt om att allt utvecklingsarbete kostar – i både tid och pengar. Kort sagt krävs det politiska beslut som ger förutsättningar för lärarna att genomföra det uppdrag de har enligt skollag och läroplan. Besluten
måste också vara förankrade i skolans alla led för att förändringen ska bli hållbar och långsiktig.
Saknas på många skolor
Trots att förutsättningarna är lika självklara som nödvändiga saknas de i dag på många grundskolor. Skolledningar och lärare kan bara göra så mycket som ramarna tillåter. I min avhandling pekar jag på ett antal faktorer och kritiska punkter som förhindrade den pedagogiska utvecklingen för de lärare, skolledare och elever jag har studerat. Att dra generella slutsatser utifrån ett enda exempel kan vara vanskligt. Samtidigt arbetar alla Sveriges skolledare och lärare i samma system och under likartade förutsättningar.
Utifrån det projekt jag har följt och många och långa samtal med kollegor med bred erfarenhet av skolutveckling tror jag mig våga hävda att skolan lider av ett systemfel där sparande och ekonomi alltför ofta går före pedagogik.
Ansvariga politiker måste visa tillit till att lärare och skolledningar själva vet bäst hur skolan ska utvecklas
När numera skolutveckling ligger på lärarnas agenda och det förväntas att de ska bedriva utvecklingsarbete, vara reflekterande och också forskande måste förutsättningar ges för detta. Att forska och utveckla kostar tid och pengar. Att kräva att lärare och skolledning ska ta större ansvar för den pedagogiska utvecklingen utan att det åtföljs av resurser i form av arbetsro och pengar är ingen framkomlig väg. Om lärarna ska kunna utveckla skolan måste de få tid att mötas och möjlighet för pedagogiska samtal. Att lärare arbetar för ett gemensamt uppdrag och mot gemensamma mål är viktigt för att kunna ge eleverna möjlighet att nå lärandemålen. Ansvarsfördelningen innebär att rektorn har speciellt ansvar för att leda skolans utveckling, men det förutsätter att villkor ges för att kunna utföra detta.
önskar sig arbetsro
I den skolkultur vi har i dag, med bland annat ökad ekonomisk styrning, stark konkurrens mellan skolor och en ständig reformering av skolan, blir det mycket svårt att driva ett långsiktigt utvecklingsarbete som lärare och skolledning önskar. De lärare och skolledare jag har mött i min forskning önskar sig mest av allt arbetsro, tillit, förutsägbarhet och tillräckliga resurser. Med andra ord att pedagogiken prioriteras framför ekonomin. En önskan jag tror de delar med många kollegor i landets skolor.