En enkät av ringa värde
Häromdagen landade den enkät som årligen skickas ut ifrån Göteborgs stad för att ta reda på hur föräldrar och barn upplever förskolan hemma på köksbordet. För mig innebär det att betygsätta en förskola i en stadsdel med ständiga sparbeting och där verksamheterna ofta är packade med barn. Som mest har de tre vuxna på den avdelning där mitt barn är placerad, varit ansvariga för 23 barn mellan två och fem år. Det är mycket. Skolverket rekommenderar högst tolv barn i barngrupper där det ingår små barn (under tre år) och max 15 barn om de är äldre.
Att Göteborgs stad inte är intresserade av Skolverkets rekommendationer och den forskning om barn och deras upplevelser av trygghet, anknytning och stress som dessa bygger på, är ingen nyhet. De stora barngrupperna har gång på gång genererat allvarlig kritik. Dock utan att något gjorts, trots att den rödgröna majoriteten inför valet 2010 lovade att fokusera just på att få bort de orimligt stora barngrupperna.
En av de frågor jag som förälder allra helst ville svara på var alltså den om barngruppens storlek samt personaltäthet. Någon sådan fråga fanns inte. Inte heller tog enkäten upp hur man som förälder upplever att stadsdelsförvaltningen gör sitt jobb. Bara en enda fråga handlade om de lokala politikerna och deras roll. Mycket märkligt.
En stor del av förskolans verksamhet är ju onekligen beroende av hur stora grupperna är och hur politiker och tjänstemän sköter sig. Hur förskollärarna och barnskötarna agerar är naturligtvis också viktigt. På mitt barns förskola gör personalen ett fantastiskt jobb, och det är förmodligen det som gör att det knappt märks att barnen är så många som de faktiskt är. Men de är fortfarande människor med två armar och två ben och de kan inte trolla fram pengar ur en hatt.
Enligt Ulrica Elderberg på Stadslednings-kontoret är det många föräldrar som efterfrågar samma sak som jag. Att hon vet det beror på den studie som för närvarande görs rörande förskoleenkäten. En studie som förhoppningsvis kommer att ligga till grund för en omarbetning av enkäten, som varit likadan sedan 1998. Elderberg kan av naturliga skäl inte säga något om hur en ny version skulle se ut men önskvärt vore två saker. 1. Att gruppstorlek ingår bland frågorna. 2. Att undersökningen utläses på ett sätt så att kritik landar där den hör hemma. I dag hamnar alla negativa omdömen på den enskilda förskolan eller avdelningen. Även sådant som bristande förtroende för SDN-politikerna. Det är inte rätt. Om man inte tydligt kan utläsa vari eventuell missnöjdhet bottnar i finns det ingen poäng i att göra en enkät överhuvudtaget.