”Man blir sig själv i 180 grader, förhöjer och förstärker många sidor”

JOSEFINE ANDERSSON om att ha lösnäsa på scenen spelar han Gusten, prästen och pigan.

Vad är det som krävs av en pjäs för att 123 Schtunk ska bli sugna på att göra den?

– Tragedi, säger Josefine Andersson bestämt. Det ska vara så sorgligt som möjligt och finnas stora tydliga känslor så det blir en bra krock mot clownerna. Vi har provat att spela komedi, men det blir inte alls lika lyckat.

Vad händer när man tar på sig lösnäsa på scenen?

– Man blir sig själv i 180 grader, förhöjer och förstärker många sidor. Samtidigt skapar man en distans som gör att man vågar komma närmare karaktären. Det är jätteskumt, men fantastiskt.

– Men man blir en sämre musiker, IBLAND KAN FöRESTäLLNINGEN ta oväntade vägar. Josefine Andersson berättar om när de spelade ”Hamlet – om vi hinner” i Zimbabwe för en i huvudsak vit överklasspublik något år före revolten. Kungen i pjäsen kom av sig och en svart kvinna fyllde i, hon kunde texten och tog över rollen.

– Det blev plötsligt en extremt politisk föreställning.

Eller en annan gång när en fransk clown råkade finnas med i publiken och kom upp på scenen och strippade ... eller när det ropades på skalpell i en föreställning och en stressad kirurg i publiken skickade upp just en sådan på scen.

– Vi styr ju ganska bra det som händer på scen men det är underbart när det händer sådant som man inte är beredd på, säger Josefine Andersson.

123 Schtunk turnerar mycket, i sommar spelar de på Fjäderholmarna i Stockholm och i Nöjesparken i Varberg. Repeterar gör de i turnébilen, på hotellrum och korta perioder på Lorensbergsteatern.

I höst tänker de stanna i Göteborg och jobba med nytt manus. Det är dags att sätta lösnäsa på Vilhelm Mobergs Raskens.