– MANTRA FÖR IRANS LEDARE

Uttrycket deus ex machina (gud ur maskinen) stod i det grekiska dramat för icke förväntade vändningar genom gudars ingripande. På denna punkt liknar Irans politik ett grekiskt drama. I Irans politik är det den högste ledaren, ayatollah Ali Khamenei, som spelar gud. Till skillnad från det grekiska dramat där en gud eller övernaturlig kraft grep in och löste svåra situationer, leder den iranske ledarens ingripande till groteska och olösliga situationer. Hans ingripande i presidentvalet 2009 är ett bra exempel. Medan den egentlige vinnaren av valet, Mir-Hossein Mousavi, höll på att förbereda segerfesten grep ledaren in och förklarade Ahmadinejad som president. Händelseförloppet fick en oväntad vändning och den islamiska staten klarade sig med nöd och näppe undan ett fall.

Proteströrelsen mot ledarens ingripande i valet slogs brutalt ner och säkerhetsstyrkor mördade tiotals människor i fängelser och på gatorna. De två presidentkandidater som ledde rörelsen sitter fortfarande i husarrest. Ahmadinejad som tacksamt förväntades lyda Khamenei vände sig emot denne genom att

ALLSMäKTIG.

Khamenei.

Ayatollah Ali

Det spelar ingen roll vilken av de sex kvalificerade kandidaterna som vinner dagens presidentval i Iran. Ayatollah Ali Khameneis kontroll kommer oavsett att öka, skriver Rasoul Nejadmehr. av en politik som kan ta itu med de politiska och sociala klyftorna och leda landet ur isolering och sanktioner är uppenbart. Det är i denna situation som landet ska välja en ny president i dag.

Presidentvalet i Iran är inget val i egentlig bemärkelse. Den iranska grundlagen ställer den högste ledaren över presidenten. Den högste ledaren har tydligt betonat att valet ska leda till en president som lyder honom i alla avseenden. Presidentens handlingsutrymme är därför mycket begränsat. Det iranska folket har dock använt valtillfällena för att visa sitt missnöje med den högste ledaren och hans styrelsesätt. Folket har ofta röstat på den kandidat som stått längst från ledaren. Det var detta som hände 2009. SKILLNADEN MELLAN VALEN 2009 och 2013 är den desillusion som uppstått som följd av en misslyckad proteströrelse. Förtrycksapparaten som slog ner proteströrelsen 2009 är alltjämt verksam. Säkerhetsförberedelserna inför valet 2013 är enorma. Sociala medier, som 2009 spelade en stor roll, är nu under hård kontroll, tillika massmedierna. Dessutom har reformrörelsen ingen kandidat som kan mobilisera folket. Regimen vill iscensätta ett skådespel och visa omvärlden att den har folkligt stöd. För detta behöver man högt valdeltagande. Men ingen av de kandidater som har ledarens stöd kan mobilisera massorna.

Den enda kandidat som hade en viss pondus var multimiljardären Akbar Hashemi Rafsanjani. Han överraskade alla när han förklarade att han med Khameneis välsignelse kandiderade till presidentposten. Regimvänliga medier startade omedelbart ett propagandakrig mot honom och framställde honom som illojal mot den högste ledaren och som en av hjärnorna bakom den gröna proteströrelsen 2009. Detta hade säkert fungerat till hans fördel. Det iranska politiska etablissemanget drabbades dock av ännu en stor chock när Rafsanjani diskvalificerades som kandidat till presidentposten.

Det är Väktarrådet som har till uppgift att granska kandidaterna till presidentposten och parlamentet. Kandidaterna diskvalificeras om de inte anses äga de kvalifikationer som grundlagen föreskriver eller om de inte anses ha rätt inställning till revolutionen eller sakna rätt kunskap om islam. Khamenei har varit mån om att handplocka Väktarrådets medlemmar. Rådet är därför mycket lojalt mot honom och diskvalificeringar sker i samråd med honom. DET BRUKLIGA HAR hittills varit att diskvalificera reformvänliga kandidater för att förhindra ett maktskifte. Khamenei och Väktarrådet överraskade därför alla genom att dis-