Hoppet om reform och förändring är nu minimalt. Irans politik är dock överraskningarnas och miraklernas politik.

säkerhetsrådet och chefsförhandlare i Irans förhandlingar med EU och IAEA. Med sin bakgrund i Revolutionsgardet är han lojal mot Khamenei och har dennes förtroende. Jalili har gått till val med löften om att lyda den högste ledaren. Med honom som president blir den politiska makten i Iran mer homogen och koncentrerad. Iran kommer därför att kunna tala med enad röst i förhandlingar om Irans kärnprogram. Inrikes kommer förtrycket att öka ytterligare.

I själva verket spelar det ingen roll vilken av de sex kvalificerade kandidaterna som blir vald; detta gäller även Hassan Rouhani som har stöd hos Rafsanjani och den tidigare reformvänlige presidenten Khatami. Presidentvalet i Iran är nu mer än någonsin ett spel för gallerierna. Khameneis kontroll över folkvalda organ som parlamentet och presidenten kommer att öka. Rättsväsendet är redan under hans kontroll. Om allt går enligt hans planer, kan han nu ytterligare förstärka sitt maktmonopol – spela gud och utsätta Iran för stora risker inrikes och i dess relationer till omvärlden.

Hoppet om reform och förändring är nu minimalt. Irans politik är dock överraskningarnas och miraklernas politik och den enväldige ledarens ingripanden kan ha bumerangeffekter. ... om det iranska presidentvalet på sidorna NS–NT i del NK