Dags att göra om rankningen – för lagets skull
Det är nu konstaterat. IFK Göteborg håller. Men faller på egen prestige?
Prestige som i prestigevärvningar. Mikael Stahres favorit Daniel
Sobralense spelade bort sig mot Malmö FF, dök upp som gubben i lådan – när Pontus Farnerud tvingades bryta i slutet av första halvlek – och spelade, enligt mitt sätt att se på saken, bort sig igen mot
Åtvidaberg.
Elitfotboll innehåller två skolor. Den offensiva, där risktagande uppmuntras, där felpass accepteras och modet att våga testa igen avgör slutresultatet.
Eller det trygga, försiktiga, med lag utan artister, grupper utan våghalsighet.
Jag föredrar det första, älskade Mutumbas läckra Asp-dragning häromdagen, men förespråkar samtidigt sansen och balansen.
Daniel Sobralense är en offensiv spelare. En spelare som har till uppgift att hitta in med avgörande passningar och som med finter och dragningar skall skapa ytor för sig själv och sina medspelare. Med sans. Och balans. Jag tycker, helt ärligt, inte att den till IFK Göteborg i fjol värvade brassestjärnan Sobralense bidrar tillräckligt till offensiven för att tillåtas riskera det kollektiva för det individuella. Bolltramp och temposänkning. Tappade bollar med laget på väg fram. Gång på gång. I match efter match.
Mikael Stahre vet vad han gör och behöver inte höra det här från mig, men jag tar chansen ändå: Gör om rankningen. Sätt in Sam Larsson om Pontus Farnerud inte kan. Gör det för lagets skull, för din egen skull och för de supportrar som nu på allvar börjar känna doften av medalj, rentav guld, i slutändan.
För det är som Stahre själv uttrycker saken förstås så att det lag som bäst klarar av att resa sig efter
motgång – som Malmö mot öster i går, som IFK mot Malmö senast – tar hem det här till slut. Som ni vet står jag fast vid
Andreas Alms AIK tills motsatsen är bevisad. Att endast 7 000 tog sig till
Gamla Ullevi för att se Åtvidaberg är en sak, men motståndaren borde locka mer än ”årets sämsta hemmasiffra”, nu när varje poäng blir avgörande i ”jämnaste guldracet på åratal”. Hand upp ni som
valde Liverpool-Manchester United på tv i stället! Tre fjärdedelar av IFK Göteborgs ursprungliga backlinje för 2013 – Mattias Bjärsmyr, Mikael
Dyrestam och Ludwig Augustinsson – följde matchen från läktarplats och blev sannolikt lika paffa som vi andra när Kjetil Waehler iklädde sig rollen som målskytt – och segerorganisatör.
Waehlers tyngd, duellspel och beslutsamhet är det mest bestående från Gamla Ullevi den här gången.
Dessutom kan vi gott lyfta fram tänkbara högerbacksvikarien i de kommande VM-kvalen, vänsterbacksvikarien Adam Johansson, lite extra. Han såg, om Erik Hamrén möjligen undrar, lite hungrigare, lite rappare och lite piggare ut, mot Åtvidaberg.
Det finns nu tid att slicka eventuella sår, läka eventuella höfter (Pontus Farnerud) och när allsvenskan gör omstart – för IFK:s del mot Halmstad 15 september – sker det sannolikt med både Augustinsson, Bjärsmyr, Dyrestam, Farnerud och Marcus Sandberg tillgängliga.