Räddningsprojektet förvandlas till ett litterärt verk, som i kraft och klarhet utmanar och ofta överträffar sina filosofiska och litterära referenser
åren 2008–2011, då han under stor press och svåra våndor genomförde sitt romanprojekt. Och drabbades av att bli en av Norges mest uppmärksammade författare. HäR FöRSöKER HAN sammanfatta och förklara drivkrafterna bakom det självbiografiska mastodontverket (sex böcker om sammanlagt 3 500 sidor!). Det började som ett experimentellt överlevnadsprojekt, i en tid av skrivkramp, äktenskapskris och existentiell ångest. Han ville åstadkomma en absolut ärlig bok.
Det blev motsatsen till en harmonisk självbiografi, där en mätt berättare lugnt redovisar sitt liv i kronologins förklarade och tillrättalagda ljus, och skickligt undviker DOKUMENTäRROMANEN äR EN farofylld genre. Vare sig den handlar om författarens eget liv, eller om andras. Ständigt riskerar den att misstänkliggöras och förringas – att stämplas som ett falsifikat av verkligheten, eller som en simpel kopia, utan rätt att kalla sig litteratur. Och det är också vad som drabbar Knausgård. När en rasande släkting offentligt anklagar honom för att vara en lögnare med onda avsikter blir han livrädd, och börjar tvivla såväl på sina egna upplevelser som på sin rätt att uttrycka dem uppriktigt.
Kanske är det också därför han ägnar drygt en tredjedel av den avslutande boken – fyrahundra sidor, under titeln Namnet och siffran – åt att samla intellektuell ammunition, genom att diskutera principer och referera annan litteratur. Det handlar naturligtvis om Hitler och Tredje rikets uppkomst, och om synen på individen och samhället. Om gränserna mellan det som är ”jag”, ”du” och ”vi”. Om hur populism och elitism förenas i ett omänskligt system där själva språket korrumperas. Det är en hängiven, vindlande, nästan berusad föreläsning om konst och ansvar. Med citat och sidoblickar på Hitler, Heidegger, Joyce, Celan, Rilke, Stefan Zweig, Leonardo da Vinci, Derrida ...
Som tillslut utmynnar i ett försvarstal för konstnärens rätt, och till och med plikt, att ”hävda sin egen upplevelse av verkligheten, och inte förneka den.” Ett dundrande manifest av en författare, som tidigare avslöjat att hela hans projekt – dokumentärromanerna som bär den provocerande titeln Min kamp, i själva verket är ett misslyckat försök att rädda sig ur den förlamande känslan av instängdhet, ensamhet, skuld, raseri och självförakt.
Karl Ove Knausgårds Min kamp,
roman, består av sex band. För den första delen belönades han med Norges stora litterära pris, Bragepriset. Första delen kom på svenska 2010. Den sista boken kom på norska 2011.
Kajsa öberg Lindsten
är kritiker och översättare. Medverkar regelbundet i GP. Aktuell med översättningen av Svetlana Aleksijevitjs Tiden second hand.