En tvättmaskinslucka blir ett utmärkt fågelbad
Odlandet och sakletandet är en sorts terapi men också ett sätt att hålla sig i form
stora utrymmen handlar det inte om. Ett sätt att utnyttja de små ytorna till max är att stamma träden.
– I den lilla trädgården är det ett oslagbart sätt att få plats med mycket, säger Ragnhild och pekar på idegranen.
– Att stamma och formklippa handlar också om att skapa former som lugnar och spelar mot varandra. Hitta en balans. Arrangera även bladen. Tunna skira mot stora kraftiga. Ljusa mot mörka.
VILDSKOTTET AV ETT PLOMMONTRÄD, tuktat och stammat, avtecknar sig skarpt mot den omgivande grönskan och ger bakgrund till barnkammaren – zinkbaljor med potatis och växter som är på gång. Runt den avsågade björken klättrar murgrönan och plötsligt ser vi att det är en galjonsfigur. En kvinna med håret fladdrande, vänd mot havet och vinden. Och när vi så svänger in på husets baksida följer havet med oss. I äppleträdet, tuktat till en tjock vägg, har Ragnhild låtit klippa ut ett fönster med havsutsikt.
Då Ragnhild och hennes man köpte huset för cirka 40 år sedan var det klent med växtligheten i denna trädgård. Ett äppleträd och några andra träd hade slagit rot. En enda blomma fanns där, en tulpan som kom från store Hansens Evas Anna, grannen på ön. Den är röd, förmodligen en Darwin, och blommar fortfarande varje vår.
Men all denna jord och alla dessa stenar, partier av svarta, vita och röda. Hur har de kommit hit? Jo, jorden har byggts upp med torvblock och sedan har Ragnhild burit dit säck efter säck med jord liksom hon burit hem alla stenarna.
Det är på sina vandringar längs stränder och klippor som hon hittar de blankpolerade stenarna och alla de märkliga fynden som drivit i land. En tvättmaskinslucka blir ett utmärkt fågelbad. En bit av botten på en resårsäng blir den där extra starka länken som hon kan spänna fast en gren vid staketet med. Inte minst stolt är hon över badkaret som hon låtit sänka ner i jorden. Ett smultronland, lätt att nå för de allra minsta.
Odlandet och sakletandet är en sorts terapi men också ett sätt att hålla sig i form.
– Att balansera på klippblock och stenar gynnar balansen och kroppens mjukhet men för mig har också allt arbete i trädgården blivit något av en överlevnadsterapi.
RAGNHILDS MAN ÄR SEDAN MåNGA år tillbaka sjuk och det är Ragnhild som vårdar honom. Trots sina 75 år stödjer hon honom med hjälp av ett specialbälte upp till uteplatsen högst upp i berget. De små stunderna tillsammans med honom i trädgården är höjdpunkter. Blommorna och träden motiverar henne att varje dag ta nya tag i stället för att hamna i självömkan, förklarar hon.
Vandringen fortsätter förbi medelhavshörnan med oliv- och citrusträd. Vi bländas av spegeln som hänger i ett träd och skänker ljus i skuggan, tar kraftsteg uppför berget och inandas havsluften för att slutligen vandra ner genom Bärsärkagången. En frodig grönska med stammade mullbärsträd, vinbärs- och taybärsbuskar, de senare en korsning mellan hallon och björnbär.
– Här kan jag varje morgon gå ut i särken och plocka bär till filen.
Sista anhalten blir lilla frukosthörnan intill entrén med änglatrumpeten i det som en gång varit ett latrinkärl. Den tre meter höga forsythian ger skugga. Snart dags att klippas inför nästa vår.