”Såren som jag fick finns alltid kvar, men jag har vänt det till en styrka. Det är erfarenheter som jag bär med mig i mitt fackuppdrag”

Gustavsson, som fortfarande arbetar en dag i veckan på sin gamla arbetsplats på stadsdelsförvaltningen i Lundby. HAN VILL HA en fot i arbetsgruppen och örat mot golvet för att lyssna in vad som händer och vad kollegorna önskar för typ av förändringar på arbetsplatsen. Så har det varit ända sedan han började sitt första jobb som vårdbiträde på hemtjänsten. Premiärdagen började han med att klaga på arbetsmiljön i lokalen där kollegorna träffades.

– Dag två blev jag tillfrågad om jag ville bli skyddsombud och på den vägen är det, skojar Marcus Gustavsson och tillägger att om något är fel, bara han måste ta upp det.

Då var han 19 år och de 16 åren till ordförandeklubban har varit

TOG UPP STAFETTPINNEN. Marcus Gustavsson följer samma spår som sina föräldrar och blev skyddsombud efter sin första mer eller mindre spikrak. En av hållplatserna på vägen var i Visions mångfaldsråd.

– Jag alltid haft ett brinnande engagemang för jämställdhet och mänskliga rättigheter och i det fackliga engagemanget har jag verkligen hittat min plats.

Båda hans föräldrar var fackligt aktiva och han har fortfarande klara minnen av hur han låg på en madrass på mammans jobb och somnade in till de fackliga kvällsmötena.

– De pratade om att det var viktigt att kämpa för arbetssituationen och en bättre värld, säger Marcus Gustavsson som om det

”Alla människor skall ha lika rättigheter och möjligheter i arbetslivet”

MARCUS GUSTAVSSON, Ordförande Vision i Göteborg vore en fullkomligt naturligt att ta över stafettpinnen och fortsätta på den vägen.

Men alla minnen från förr är inte positiva. Marcus var ett blygt barn