Visst behövs djurens FBI
Med några korta veckor kvar till EU-valet har frågan om antibiotikaanvändning i djuruppfödningen plötsligt blivit en dödlig realitet. Tre personer i Danmark har avlidit till följd av antibiotikaresistenta sjukhusbakterier, som ursprungligen kommer från grisar. De här bakterierna sprids nu utan att de som drabbas ens har varit i kontakt med grisuppfödning.
Faran av en överdriven antibiotikaanvändning har diskuterats länge och restriktionerna inom sjukvården i många länder har ökat. Bisarrt nog gäller detta inte djuruppfödning. Två tredjedelar av antibiotikan används inom djurhållningen.
Ijust Danmark, med en betydligt högre antibiotikaanvändning än Sverige, betraktas grisbönder som en riskgrupp och läggs in på enkelrum på sjukhusen, berättar Dagens Nyheter i ett stort reportage på torsdagen (8/5).
Situationen i Danmark är alltså alarmerande, men ändå långtifrån den värsta. Exempelvis Cypern använder 30 gånger mer antibiotika än Sverige
Det här skapar allvarliga hälsofaror, men också orättvisa konkurrensvillkor i ett EU som skall främja konkurrens på lika villkor.
Bakgrunden till den höga antibiotikaanvändningen
Minskning av antibiotikan är både en hälso- och anständighetsfråga
är helt enkelt dålig djurhållning och försök till snabba vinster. Djur trängs ihop i trånga stallar eller burar, smittoriskerna är stora och med antibiotika skall tillväxten stimuleras, utan att behöva gå den besvärligare men anständiga vägen med större utrymmen och en djurvänligare uppfödning.
Sverige är ett föredöme, med större utrymmen i grisstallar och minst antibiotikaanvändning i EU. Men svenska grisbönder dignar under konkurrensen från lågpriskött med ursprung i tvivelaktig uppfödning. Som konsumenter har vi här ett stort ansvar för vad vi väljer.
Men det är också uppenbart att mer måste göras inom EU. Marit Paulsen (FP), som varit ansvarig i EU-parlamentet för framtagandet av en ny djurhälsolag, konstaterade i en artikel i torsdagens GP (8/5) att parlamentet nu två gånger antagit ett sådant förslag till lag och att kommissionen förhoppningsvis inom det närmaste året kommer med sitt lagförslag.
Det är i så fall ett stort framsteg. Men som Marit Paulsen påpekar måste också efterlevnaden kontrolleras. I dag ligger ansvaret på de enskilda medlemsländerna, med högst varierande ambitioner. Hon vill ha ett centralt kontrollorgan, ett ”djurens FBI”, knutet till EU:s kontor för livsmedels- och veterinärfrågor i Dublin.
Det är ett högst berättigat krav. Djurens FBI kan låta drastiskt. Men nu är det krafttag som behövs.