Äldreomsorgen: göteborg gick från bÄst till sÄmst bland storstÄderna.
OMTANKE. , VRPPDU I\OOHU 5HLGXQ .ULVWLDQVHQ §U 'H VHQDVWH VH[ §UHQ KDU KRQ YDULW 9DUMH GDJ NRPPHU *XQQDU WLOO 5HLGXQ RFK KM¦OSHU KHQQH PHG YDUGDJVEHVW\U
många komma in, snabbt bli sämre och sedan dö. Han tror inte Reidun skulle ha levt om han inte varit där med sina omsorger. Ibland får han höra att han gör för mycket och inte behöver åka till henne varje dag.
– Jag vill vara här. Den här närkontakten är viktigt för mig också.
Gunnar ger Reidun saft med en sked.
– Är det gott Veslan, frågar han och stryker henne över kinden.
VESLAN ÄR NORSKA för Lillan, Reidun var yngst av sju syskon. På ett fotografi, bredvid ett vykort med norska kungafamiljen, syns en flicka omgiven av en stor familj. Gunnar pekar ut systrarna och berättar att han och Reidun flyttade till Göteborg 1957 från Asker som i dag är en förort till Oslo. Gunnar gick på ingenjörsutbildning och Reidun fortsatte sitt jobb som damfrisörska. Sedan kom barnen.
– Hon har tagit det mesta hemma. Jag jobbade på Volvo och reste mycket, berättar Gunnar.
Sedan 2008 har Reidun varit sjuk. Gunnar tycker att de fått god hjälp, men ser så mycket som behöver göras i äldreomsorgen.
– Jag tycker att politiker skulle komma hit och jobba en vecka så att de vet vad de ställer till med, säger han och passar på att hylla personalen en gång till.
Gunnar har många tips på aktiviteter som skulle göra livet mer meningsfullt för de boende. Men då behövs fler händer.
Varsamt klär han på sin hustru en vacker rosa kofta. Nu är det dags för promenad.