En av de stora förtjänsterna med denna bok är att den visar hur Orbán på område efter område ändå genomfört just stora delar av Jobbiks program

OCH SOM EN man gör man det: för sin gynnare Orbán och hans Fidesz. Utan dessa utlandsröster i det senaste parlamentsvalet hade Orbán inte uppnått den kvalificerade majoritet som nu tillåter honom att i praktiken fortsätta att skriva sin egen författning.

Inför sådana utlandsungrare talade han alltså i Rumänien denna sommar. I vad som på politikerspråk brukar kallas ett ”linjetal” avslöjade Orbán för första gången sin vision om framtiden. Den bör tas på allvar, också av resten av Europa. Ty även i den ukrainska krisen verkar Orbán ha hamnat på vad som ser ut att vara samma linje som Putin: hans enda kommentar hittills, utöver det oförargliga och oförbindliga, har varit att passa på att kräva autonomi för Ukrainas ungerska minoritet. Det låter som ett eko av Putins Krimpolitik. MEN EUROPA FORTSäTTER att inte särdeles bry sig. I Europaparlamentet hålls Orbán om ryggen av EPPgruppen, parlamentets största, som omfattar kristdemokratiska och konservativa partier. Det sker visserligen mer av interna än av skäl som direkt har med Ungern att göra. Ändå frestas man att ur en strikt europeisk synvinkel kalla det en missförstådd solidaritet. Gabriel Byströms bok demonstrerar det övertygande. Fotnot: Eftersom Gabriel Bystr¸m är kulturchef på G¸teborgs-Posten recenseras hans bok inte av någon av kultursidans ordinarie recensenterK