Nej, struktur är inte göteborgarnas grej
Välkommen till Fröken Fingals frågespalt! Är du nyinflyttad i stan? Eller har du bott här länge men plötsligt tappat greppet om hur man beter sig i Göteborg? Då är det här kolumnen för dig. Jag, Karin Fingal, besvarar frågor från förvirrade läsare som känner att de behöver guidning i det göteborgska. Tjena Fröken Fingal! Jag undrar en sak. Varför kan inte göteborgare åka rulltrappa? För några månader sedan läste jag din spalt när du förklarade varför göteborgare knuffas som bufflar när de åker spårvagn, utan att lämna plats åt avstigande. Det var mycket upplysande. Nu vill jag påpeka för dig att göteborgare inte heller kan åka rulltrappa. Här i Stockholm funkar det oklanderligt, alla står till höger i en prydlig rad, och släpper förbi de snabbare till vänster. I Göteborg däremot, står alla huller om buller och släpper inte förbi någon. Varför?
Hälsningar Räta rader nu
Ja men hej på dig du. Så vänligt av dig att upplysa mig om detta. Det är ju kul att ni i Stockholm är stolta över att kunna något så avgörande här i livet, som att åka rulltrappa. Jag är glad för er skull.
Jag väljer att bortse från din översittarattityd (Som du försöker klä i naiv nyfikenhet. Men det går jag inte på. Och ingen annan heller.). Istället har jag grundligt och metodiskt tagit mig an din fråga. Med andra ord: Jag har åkt rulltrappa. Herregud som jag åkt rulltrappa! Upp och ner, fram och tillbaka och om igen. Olika dagar, olika tider och olika rulltrappor. Det finns inte så många rulltrappor i Göteborg så jag har vid flertalet tillfällen fått frågor från Nordstans säkerhetsvakter om vad f-n jag egentligen håller på med.
Min samlade bedömning efter alla dessa rulltrappsåkningar är att jodå, göteborgare kan visst åka rulltrappa. Alla kommer fram till målet. Däremot gör vi det utan något som helst system.
Blockering är vanligt. Vill man ha en lugn och skön stund i trappan medan den långsamt tuggar sig uppåt, så ställer man sig bredbent ihop med en annan person och pratar. En del rulltrappsresenärer väljer att vända sig om och titta på utsikten. Andra kan ta några steg i fel riktning när de kommer på att de inte alls borde gått på rulltrappan. TACKLINGAR FÖREKOMMER OFTA. Jag har sett flera exempel på människor som vill göra rulltrappsresan så kort som möjligt, och som använder sig av ett milt knuffande för att komma förbi blockeringarna. Vissa använder mer lågmälda tekniker, som att sucka ljudligt strax bakom en blockering. Andra ber helt enkelt om lov att få gå förbi.
Jag kan alltså konstatera att Stockholms ljudlösa system, där alla samförstått bestämt sig för att göra exakt likadant, så att ingen behöver kontakta en främling med vare sig kroppsspråk eller ord, det kör vi inte med här i Göteborg.
Varför inte det då? Det finns ett kort och ett långt svar på den frågan. Det korta lyder: Vi har ingen erfarenhet av tunnelbana. Tunnelbanan är som bekant den rulltrappstätaste platsen i hufvudstaden, och där kan stockholmare träna sig i att åka nästan obegränsat. Den möjligheten saknar vi.
P. S. Har du inte varit en lika trogen läsare som signaturen Räta rader nu? I så fall har du kanske missat mitt svar på frågan varför göteborgare använder sig av djungelns lag i kollektivtrafiken. Var inte orolig. Den finns på gp.se. Sök bara på Fröken Fingal.