Nu spricker MP-bubblan
Jag är ingen idrottsfantast. Men jag håller mig något så när informerad. Framförallt vid större arrangemang som VM i fotboll eller friidrott eller OS. Var gång fascineras jag dock av hur enorma förväntningarna är på en del idrottsmän och -kvinnor, trots att de flesta innerst inne förstår (eller borde förstå) att det är mycket tveksamt om de egentligen har kapacitet att ta en OS- eller VM-medalj.
När tävlingarna väl är över står det också i 98 fall av 100 klart att den upphaussade stämning som byggs upp i svenska hem och tv-studior varit helt orealistisk. Konfrontationen med verkligheten där på VM-arenan allt för tuff. Den utopiska bubblan spricker med en smäll.
Det är inte utan att man kan dra paralleller mellan dessa blint haussade idrottare och Miljöpartiets resa den senaste månaden. Under lång tid har de gröna och deras supportrar från en trygg plats i opposition kunnat kritisera såväl Alliansregeringen som tidigare S-regeringar utan att behöva ta verkligt ansvar.
Det har byggts skyhöga förhoppningar kring den gröna, sköna MP-politiken som i princip går ut på att ge allt åt alla (utom bilägarna).
Enstaka klavertramp vore inte mycket att oroas över
De stora mediehusen har utan någon tanke på objektivitet smekt Romson, Fridolin och deras föregångare medhårs. Förväntningarna från många håll var således höga när MP tidigare i höstas för första gången tog plats i regeringen. Och så pang, spricker nu den gröna bubblan. Maskrosorna har inte den kapacitet som krävs för att sitta i regeringsställning. Det visar inte minst de märkliga utspel som kommit från flera av partiets statsråd.
Hade det varit enstaka klavertramp vore det inte mycket att oroas över. Men när den ena fadäsen följs av den andra handlar det sannolikt om något mycket större och betydligt allvarligare än lite lätt brist på regeringserfarenhet.
Det handlar om att det saknas verklighetsförankring och substans i partiets politik. Det handlar om att MP inte förstått något så självklart som att det inte fungerar att gå ut och kritisera S-ministrar i den egna regeringen, eller ge motsatt besked än det som kommit från ansvarigt S-statsråd. Det handlar om att varken tjänstemän, journalister eller lärare är barn, och inte heller bör tilltalas som sådana. Ett regeringspartis företrädare bör inte heller hålla sig undan eller tappa humöret när de blir ifrågasatta.
Om MP-ministrarna fortsätter sitt regerande samma anda som de börjat är risken stor att de slutar som Sverige i kvalet inför Fotbolls-VM 2014. Att det skulle gå så har de flesta nog innerst inne förstått.