BARN TAS EMOT OLIKA
En månad på Välkomsten eller direkt ut i en klass. Varje stadsdel har sin egen modell f¸r hur man tar emot nyanlända elever. Nya riktlinjer ska g¸ra arbetet lite mer lika.
NYANLÄNDA: Göteborg saknar ett gemensamt sätt att jobba med nyanlända barn. ”Det hade varit bra med någon form av likvärdighet. Nu kan det bli lite ”vilken otur du hade som hamnade i den stadsdelen”, säger Anders Johansson, lärare i förberedelsegruppen på Oscar Fredriksskolan.
UPPÅT. Anders -ohansson och Maria Linderås som jobbar med f¸rberedelsegruppen på Oscar Fredriksskolan har svårt att tä ett jädra driv bland rektorerna att ta emot dem på ett bra sätt”, säger Anders -ohansson.
? LijhW = j[Xeh] aWhjb]]i WbbW nyanlända elever på Välkomsten kdZ[h \ohW l[Yaeh$ zijhW = j[borg och Västra Hisingen jobbar på liknande sätt, med en central introduktionsenhet, där eleverna kartläggs och påbörjar sin svenskundervisning.
Men det finns de som arbetar WddehbkdZW" Z[j l_iWh [d [daj =F ia_YaWj kj j_bb = j[Xeh]i j_e ijWZidelar. Det finns inga centrala direktiv, utan det är upp respektive stadsdel att forma sitt eget upplägg.
– Det hade varit bra med någon form av likvärdighet. Nu kan det bli lite ”vilken otur du hade som hamnade i den stadsdelen”, säger Anders Johansson, lärare i förberedelsegruppen på Oscar Fredriksskolan.
Här samlas alla nyanlända från årskurs 4 och uppåt i MajornaLinné, innan de slussas ut i sin ordinarie klass på respektive skola. För lågstadiebarnen i stadsdelen finns ingen förberedelsegrupp. De börjar direkt i vanlig klass. BRITT-MARIE ALMER, REKTOR och ansvarig för det projekt som pågår i stadsdelen för att utveckla mottagningen, tycker i grunden att det är positivt. Men bekymret i MajornaLinné är att klasserna är stora och några extra resurser än lärare som jobbar med andraspråksundervisning på deltid finns inte.
– En ensam lärare på 30 elever, där några kan vara nyanlända, det är inte möjligt att hantera väl. Då är det väldigt lätt att man försvinner.
Anders Johansson håller med om att de stora klasserna i stadsdelen är ett problem.
– Majorna-Linné skulle behöva en skjuts där, säger han.
Men det finns fördelar med att låta de mindre barnen komma direkt ut i en klass, tycker de. Eftersom majoriteten av eleverna i stadsdelen har svenska som modersmål och små barn är duktiga på att samspela i lek, så får de nyanlända ett ordentligt ”språkbad” i umgänget med klasskamraterna.
– Samtidigt skulle det vara en fördel om någon i klassen talade deras eget språk. Det kan bli en brygga
in i gruppen, säger Maria Linderås, lärare i förberedelsegruppen.
Fler nyanlända i Majorna-Linné hade löst det problemet.
– Det är för få nyanlända i stadsdelen. Det hade varit bra om det var fler av många skäl, säger Anders Johansson.
iNte MiNSt Hade det gjort det lättare att organisera mottagningen på ett bra sätt. Det är en av slutsatserna man dragit i det utvecklingsprojekt Britt-Marie Almer leder, och där även stadsdelarna Centrum och Örgryte-Härlanda ingår.
– Då hade vi kunna rekrytera modersmålslärare på ett helt annat sätt. Nu har vi inte ekonomiska möjligheter för det, eftersom vi har så små grupper.
Tidigare i år pekade Skolverket på att det är ont om forskning om nyanlända elevers skolsituation och att det ofta saknas ett systematiskt tillvägagångssätt i verksamheten. Även den förra regeringen har pekat på brister och Skolverket jobbar sedan ett och ett halvt år tillbaka med att ta fram bättre underlag till kommunerna.
Luisella Galina Hammar, på Skolverkets utvecklingsavdelning, säger att vissa kommuner är duktiga på att ta hand om nyanlända, medan andra brister och att eleverna överlag har mycket sämre resultat än andra.
– Betygsstatistiken är ingen rolig läsning.
Men hon betonar att kommunerna har rätt att hitta sin egen väg och det är inte självklart att det ena sättet är bättre än det andra. Allt handlar om hur man genomför det.
Att Göteborg saknar ett gemensamt sätt att jobba med nyanlända har Skolinspektionen uppmärksammat, och även om man inte ålagt staden att ta fram det är nu riktlinjer på väg. De bygger på Skolverkets allmänna råd och ska behandlas av kommunstyrelsen i morgon. Men även om de går igenom kommer mottagandet se olika ut på olika håll i staden.
– Formerna reglerar inte vi. Där måste stadsdelarna göra egna bedömningar, säger Helen Svelid, planeringsledare på Stadskontoret. OCH EGENTLIGEN är det inte att sättet att organisera verksamheten spretar som är problemet, tycker Britt-Marie Almer. Problemet är att man i dag inte kan garantera likvärdigheten.
– En elev ska kunna nå samma resultat oavsett vilken stadsdel man befinner sig i, men det finns ingen ordentlig uppföljning för det över staden och det är ett bekymmer, säger hon.