Japanska textilier

en ratad konsthantverksteknik, även om jag tycker mig förstå att det finns tydliga formmässiga begränsningar vid användandet av just denna textila teknik. ETT ANNAT INTRESSANT verk är Machiko Aganos Untitled (2001) som består av en digitalt tryckt väv med frodig växtlighet i 3D som negeras genom att spiralformen på baksidan har påtryckta spegelark. Installationens utförande gör att det uppstår ”hål” både i bilden och i rummet, vilket gör den visuellt utmanande för betraktaren. Textilsmuseets neutrala utställningshall är nästan en förutsättning för att det hemlighetsfulla i denna typ av verk skall komma till sin rätt fullt ut. DEN SOM REDAN är bekant med traditionellt östasiatiskt konsthantverk, känner säkert igen Kyoko Ibes bildskärm ur Hogosho-serien till formatet och den yttre formen. Bildskärmens uråldriga berättelsebaserade innehåll har dock här fått lämna plats för en abstrakt skärm i papier-maché-teknik med fokus på färg och iturivna äldre brev. Ibes fragmentariska framställning av en eventuell berättelse ställer därmed Fiber Futures är en samlingsutställning på Textilmuseet i Borås med japanska textilpionjärer av både internationellt etablerade och relativt nya namn Boel Ulfsdotter är kritiker och medverkar regelbundet på GP Kultur. Recenserade senast AnnSofie Backs prisutställning på Röhsska. hela den japanska bildskärmstraditionen på huvudet genom att den ifrågasätter ett så alltigenom givet kulturellt uttryck och traditionella innehåll. TVå VERK GJORDE ett alldeles speciellt intryck på mig på grund av deras förmåga att uttrycka en viss sinnesstämning. Det ena är Yuh Okanos Blomma: Kommande händelser kastar sina skuggor i förväg, som är ett mindre väggverk bestående av mångfärgade blommor i handfärgad sidenorganza och ull. Så långt, allt väl, om det inte var för att kompositionen av färgerna och deras nyanser fick mig att rysa. Verket är dock inte bara färgmässigt suggestivt utan blommornas form har därtill ett klängande, lite hotfullt uttryck som gör att man skyggar tillbaka och absolut inte vill bli vidrörd av de där blommorna.

Det andra verket har skapats av Yasuko Iyanaga och ter sig helt och hållet älskvärt eftersom det heter En gåva från havet (2010) och får mig att tänka på Afrodite som föds ur havets skum och sedan stiger iland som i Botticellis målning Venus födelse (1485). Samma spröda luftighet återfinns i Iyanagas verk som är skapat av naturvitt, spunnet silke som har plisserats och försetts med färginslag i form av små blomknoppar i knytbatik. Hennes drömlika verk liksom väller fram och ter sig både gränslöst, rörligt och skirt på en och samma gång. Underbart, helt enkelt. EN RUNDVANDRING BLAND dessa japanska verk breddar min bild av vad textil konst faktiskt kan vara på ett så omvälvande sätt att Misao Tsubakis applikationsarbete Work No 81 (2010) helt oväntat ter sig nästan gammalmodigt, både vad gäller det använda materialet och tekniken. Detta är naturligtvis inte avsikten med hennes medverkan, men det finns trots allt ett nytt och mer uttalat tilltal i många av de övriga verken som gör en nyfiken på vad de har att berätta. I vissa fall handlar det om den använda tekniken, i andra om den rumslighet som verken skapar, i ytterligare andra om den berättelse som återges i verket. I de allra flesta fall verkar form gå före färg och teknik gå före material. Verken i Fiber Futures ger därför möjlighet till ett spännande möte med en sida av modernt japanskt konsthantverk som vi alltför sällan ser i våra trakter.