Råd är ingen kränkning
JAG ÄR INGET fan av storebrorsfasoner. Jag tror att de allra flesta individer har en alldeles utmärkt förmåga att fatta kloka beslut om hur de skall leva och vad som är bra för just deras familj. Samtidigt ser jag inget problem med att samhället via olika myndigheter ger råd om vad som rent vetenskapligt i generella termer är att rekommendera.
Råd som Livsmedelsverkets om att den som är gravid inte bör äta lufttorkad skinka eller vissa mediciner. Eller Socialstyrelsens om att bebisar bör sova i samma rum som föräldrarna och WHO:s amningskod. Eller för den sakens skull en sådan rekommendation som barnläkaren Hugo Lagerkrantz nu efterfrågar, om att barn inte bör sitta framför en skärm mer än ett par timmar per dag. DET ÄR NÄMLIGEN så att en rekommendation är en rekommendation är en rekommendation. Det är ingen lag. Den säger inget om hur man bör göra i det enskilda fallet. Vad det handlar om är vägledning som individen kan välja att lyssna på eller avfärda. Men som någonstans ändå klargör vad expertisen säger i normalfallet.
Rimligtvis är detta något människor känner till. Ändå hamnar debatten om den här typen av allmänna rekommendationer ständigt i diket. Förmågan att skilja på övergripande fakta och privata erfarenheter tycks obefintlig. Så även förtroendet för den egna förmågan. I stället för att enkelt konstatera att ”i mitt fall gäller inte det här” känner man sig kränkt. De kränkta får dessutom ofta uppbackning av diverse tyckare som anser att myndigheter helst skall blunda för forskning och fakta, eftersom råd av typen ”begränsa skärmtiden” kan göra att vissa känner sig som sämre föräldrar. Absurt.
NU FINNS DET de facto studier som visar att tryckta texter underlättar för barn när de ska sammanföra och dra slutsatser från det de har läst. Det är bra att veta som förälder. Sen behöver det ändå inte betyda att iPaden rycks ur barnets händer. Bara att man faktiskt vet om vilka nackdelar det kan innebära att låta ungarna ständigt välja paddan framför vanliga böcker och att man som förälder får möjlighet att väga dessa mot fördelar i den specifika situationen.
Personligen händer att jag låter mina ungar äta godis lite för ofta eller sitta för länge med iPaden. Jag är inte perfekt och kommer aldrig att bli. Och en rekommendation är en rekommendation är en rekommendation. Ingen lag. Samtidigt låtsas jag inte som om det ur ett barnperspektiv är det absolut klokaste valen jag gör i de situationerna. För så är det inte. Däremot är det kanske så ur det helhetsperspektiv som även inbegriper en mycket trött mamma i behov av absolut tjatstopp.