Plocka fram viljan igen, Frölunda

Är det här början till slutet, Frölunda? Ja, om inte nån plockar fram jävlaranammat som slog ut Luleå igen.

Frölundas tränare Roger Rönnberg är rejält bitsk på presskonferensen efter förlusten mot Växjö (2–4) i den tredje semifinalen. Han gillar inte målet som Lakers gör via en handsstyrning (ger 1–3) , han gillar inte ifrågasättandet av Mathis Olimbs dribblande som siste man (ger 2–4) och han gillar framför allt inte bristen på desperation i sitt eget lag. Han känns helt enkelt pressad – och det är lätt att förstå. Den här matchen ger Frölunda bort som en nätt liten påskpresent. Rönnbergs gäng må vara slitet efter 104 minuters hockey i förra maratonmatchen, men när 12 044 förväntar sig en fest kan i alla fall spelarna försöka. Ta strid, offra sig, dansa med. Jag vill se spelare i skottlinjen, ett par tänder som ryker, tacklingar som tar andan ur motståndet. Jag vill se betydligt mer kamp än vad Frölunda och Växjö ger oss.

Visst, det är riktigt anfallsglad hockey – men det är också som en grundserielunksmatch för tredje gången i rad, med knappt ett enda gruff eller grymtande. Hallå, det är SM-slutspel! Det är nu ni ska ta er till final mot Skellefteå. DET FINNS EN sekvens som säger allt: Tre spelare i Frölunda åker och byter – och Mathis Olimb dribblar på offensiva blå. Tappar förstås pucken – och Lakers kontrar in matchavgörande 2–4.

Bänka norrmannen? Aldrig. Det går inte att hänga en gubbe som levererat fantastiska pass under ett par säsonger – enbart för ett misstag.

Sedan kan Olimb gott kosta på sig att skjuta lite mer i sina sista matcher med en indian på bröstet ...