Är demokrati bra för språket?
I takt med att allt fler har möjlighet att skriva offentligt genom bloggar och sociala medier, får vi också allt större skillnader i skriftspråket. Det stora spannet mellan SMS-språket och formellt skrivna artiklar blir en utmaning för lärarna att förklara. Men det är det värt! Självklart är det bra med demokrati. På det offentliga språkets område har det skett en omfattande demokratisering de senaste 50 åren, speciellt under de senaste 10 – 20 åren.
För 50 år sedan var det en liten elit som hade möjlighet att skriva offentligt i tidningar och tidskrifter. Det var kanske fem procent; det är svårt att veta hur man ska räkna. I dag behöver man bara en dator med Internetuppkoppling för att uttrycka sig offentligt i skrift, och det har kanske 90 procent av befolkningen. Det är främst de allra yngsta och äldsta som saknar den här möjligheten. Denna möjlighet att uttrycka tankar och åsikter offentligt måste vi rimligtvis vara tacksamma för.
FÖR 50 ELLER 100 år sedan när det offentliga svenska skriftspråket var förbehållet en minoritet, var det rimligt att texterna som skrevs följde de ganska strikta normer som utvecklats för hur man skriver god svenska. Skribenterna var välutbildade.
När nästan alla har möjlighet att skriva offentligt, blir resultatet att texterna kommer att variera mellan professionellt och amatörmässigt. På Göteborgs universitet har vi i dag stora textsamlingar, dels från tidningar och tidskrifter, dels från bloggar och andra sociala medier.
Språket skiljer sig i de här två texttyperna. I bloggtext hittar vi ordformer som medans, sån, nåt, våran och vårat. I tidningen står det nästan alltid
medan, sådan, något, vår och vårt. På de sociala medierna är skriftspråket mer talspråksnära. Funderar man på hur svordomar används, erbjuder bloggarna ett rikt material.
IBLAND HITTAR MAN roliga saker i de informella texterna, till exempel ett kokt stryk, ytterliggare, i
stort sätt och spel för gallerian. Mitt favoritexempel är att bero på. Jag googlade frasen att bero på. De första träffarna jag fick var följande: att bero på häst …, att bero på tidigt tal …, att bero på den där tjejfesten … och att bero på fylle-SMS … Snart nog stod det: Det stavas inte ’att bero på’. Apropå! Man är väl inte mer än människa, är nog det enda jag kan säga. En människa med många uteblivna svenskalektioner.
Ordet apropå säger man ofta, men hur stavas det? Att bero på är ett sätt att göra ett konstigt ord begripligt (bakgrunden är franskans à propos). Om man sedan läser texter där det står att bero på, blir det kanske den stavningen man tillägnar sig.
Sådana här exempel kan vara kul, men det finns en allvarlig sida också. Hur man skriver påverkar hur man blir bedömd. Blir man tagen på allvar? Får man det jobb man söker?
Dagens lärare står inför en utmaning. De ska förklara hur skriftspråket varierar från vardagliga SMS till formellt skrivna artiklar.
Vi kommer att få se ett mindre enhetligt svenskt skriftspråk i framtiden. Det är ett rimligt pris för skriftspråklig demokrati.
Ibland hittar man roliga saker i de informella texterna, till exempel ”ett kokt stryk”, ”ytterliggare”, ”i stort sätt” och ”spel för gallerian”