Därför behövs partyhattar till nattvarden

En av de mest överraskande upplevelser jag haft det senaste året är guldsmeden Michael Persson Carlings partyhattar. Så här ligger det till: för några år sedan fick MPC uppdraget att tillverka ett bruksföremål till en utställning med flera konstnärer. Att göra en servettring i guld som förmodligen skulle bli mer eller mindre osynlig föll honom inte i smaken. Vad är då det mest onödiga, och därför kanske mest iögonenfallande bruksföremålet? Partyhatten. Särskilt en diamantutsmyckad sådan i silver eller guld. Sagt och gjort.

Partyhatten är, när man tänker efter, en fantastisk symbol för festen, eller det i festen som överskrider allt det nödvändiga, det pliktmässiga och det nyttiga i vår tillvaro. Liksom partyhatten finns det ett onödigt drag hos festen som utgör själva dess essens. Om vi måste ha en fest är det inte längre någon fest, bara om vi vill ha det, för själva festens egen skull. Ingen behöver en diamantutsmyckad partyhatt i silver eller guld. Ingen behöver en partyhatt överhuvudtaget.

Men det kommer mera. Partyhattarna som MPC framställt symboliserar inte bara festen i allmänhet utan en särskild fest. På det som vi kallar Skärtorsdagen åt Jesus och lärjungarna en sista måltid tillsammans. Det är denna måltid som i kristen tradition kommit att bli en rituell måltid med bröd och vin – nattvarden. Det rituella inslaget kanske har kommit att skymma att det faktiskt rör sig om en riktig måltid från början. Eller med andra ord en fest med betoning på gemenskap. Sista natten med gänget om man så vill.