Karolina Ramqvist
I Göteborg 1976. I lägenhet på Södermalm i Stockholm.
Familj: Aftonbladetskribenten Fredrik Virtanen och barnen Jackie, 11, John, 4, och Lill, 3 år.
Karriär: Journalist och författare. Tidigare bland annat medarbetare i Bang, kritiker i Dagens Nyheter och chefredaktör för tidskriften Arena.
Böcker i urval: Debuterade 1997 med När svenska pojkar började dansa. Har sedan dess bland annat gett ut hyllade Flickvännen (2009) som nominerades till Sveriges Radios romanpris och fick tidningen VI:s litteraturpris. Även Alltings början (2012) blev en läsar- och kritikerframgång.
Läser just nu: Man måste älska männen mycket av Marie Darrieussecq, fortsättningen på utmärkta Flickan i Clèves. Och av Marguerite Duras.
Med romanen Den vita uppföljaren till Flickvännen, och med manus till den internationellt prisade kortfilmen Cupcake. Flickvännen sätts i höst också upp som pjäs på Stockholms stadsteater i regi av Marianne Lindberg De Geer. mig för tio år sedan. Då tyckte jag alltid att det var en återvändsgränd att som kvinna återkomma till kroppen, säger Karolina Ramqvist och fortsätter:
– Då ville jag liksom hela tiden ha nya perspektiv och tänka på nya sätt kring de här frågorna. Det har varit viktigt att lyfta fram annat i den feministiska diskussionen än enbart biologiska könskategorier. Hudfärg, klass och funktion är lika väsentliga feministiska maktkritiska perspektiv. Jag har upplevt att vissa delar av feminismen varit väldigt fast i undersökandet av den heterosexuella kvinnan och hennes förhållande till mannen. Det har blivit ett sätt att skyla över andra maktförhållanden. VI HAR GÅTT några trappor upp, passerat en korridor med vackra träpaneler och sitter nu vid ett vitt bord i ett ljust samtalsrum. Under större delen av intervjun hörs ljudet från en illvillig borrmaskin mot husfasaden. Men samtalet låter sig inte störas. Karolina Ramqvist går gärna in på praktiska detaljer kring skrivandet, vikten av planering, struktur och ett eget rum för att optimera möjligheterna att utöva ett författarskap på heltid.
Då och då pausar hon en stund och söker de rätta orden.
– När det gäller möjligheten att få skriva, finns det olika saker som hotar det. Försörjningen är en sak, barn en annan. Jag har alltid upplevt barn som ett hot mot yrkeslivet, eller det konstnärliga överhuvudtaget. En utmaning är dessutom att lära sig skriva på arbetstid, alltså kontorstid, som en ”vanlig knegare”.
Först nu tycker hon att hon har lyckats styra upp vardagen så att skrivarbetet fungerar ihop med familjelivet. Det underlättar att hennes man just nu är på skidresa med äldsta dottern medan hon ägnar sig åt intensiv lansering av den nya boken. Dessutom ska den hyllade romanen Flickvännen omvandlas till pjäs på Stockholms stadsteater i höst.
– Jag har skrivit en dramatisering som vi ska jobba med.
Föreställningen får premiär i december i regi av Marianne Lindberg De Geer.
– Vi har pratat väldigt mycket om Karin, och har nog egentligen en liknande syn på henne. Att berättelsen kretsar mycket kring åtrå och begär... inte bara till mannen, rånaren, utan till hela situationen. Vikten av att bibehålla en viss status. Att anse sig berättigad vissa saker i kraft av sin klassbakgrund. KAROLINA RAMQVIST SER nu fram emot att få gestalta bokens kammarspel på teatern, och en stund byta det ensamma skrivandet mot en mer kollektiv process:
– Det är tacksamt att bygga det här rummet på en scen och spegla allt som finns på ytan.
Det var sex år sedan romanen Flickvännen kom, och att det skulle bli en fortsättning var långt ifrån självklart. Men under en sommar på landet med familjen fick Karolina Ramqvist ett uppdämt behov av att skriva.
– Jag fantiserade om vad som hade hänt Karin, några år senare. Det var sommar men jag hade behov av att skriva om vintern som jag brukar uppleva den i stan: plågsam och kall.
Karolina Ramqvist har flera prisade romaner bakom sig, med