Sista sucken för DÖ?

INOM KORT GÅR det att samla alla som tycker att Decemberöverenskommelsen är en bra idé i ett och samma rum. Ett rum som råkar vara riksdagshuset. Men alla på plats skulle inte vara lika entusiastiska. En inte alltför vågad gissning är att ganska många i de borgerliga riksdagsgrupperna högst motvilligt stödjer DÖ.

Dagens Industri skrev nyligen att drygt hälften av de moderata länsförbunden är motståndare till DÖ.

Kom ihåg att detta är ett parti som i ett decennium varit så väldresserat att det knappt har hörts ett pip av opposition mot partiledningen. Detta är inte poserande, det är en tydlig signal att stödet för överenskommelsen snabbt slocknar.

Bland Kristdemokraternas väljare gav hela två procent stöd för DÖ. Det råkar ligga inom felmarginalen för den andel som uppfattat frågan fel. Stödet är alltså i praktiken obefintligt för DÖ bland KDväljarna. Förhoppningsvis sitter detta partis nyvalda partiledare Ebba Busch Thor inte och funderar på hur hon ska göra sig ovän med sina egna väljare. OM INTE DE borgerliga partiledarna helt förlorat sin självbevarelsedrift kommer DÖ att rivas upp inom en snar framtid. Något annat vore fullkomligt orimligt. Ingen väljare kommer klandra en partiledning som följer såväl den allmänna opinionen som de egna väljarnas önskemål. Det som förvånar är att de borgerliga partiledningarna trodde att detta skulle hålla hela vägen till valet 2018.

DÖ har tvingat fram en situation där politiken vrids åt vänster när det i själva verket saknas folkligt stöd för detta.

Ung Vänsters ordförande Stefan Lindborg konstaterade nyligen nöjt att: ”Vänsterpartiet har fått en intressant och viktig position efter Decemberöverenskommelsen”.

Behövs ett bättre argument för borgerligheten att avsluta sin medverkan i DÖ?