En god gärning från en främling
En eftermiddag i mars kom jag hem från en löptur i Änggårdsbergen och upptäckte att jag hade tappat min Milanmössa.
Den hade suttit på huvudet när jag gav mig ut på min runda, men efter en stund blev jag varm och knölade ner den i fickan. Och sedan måste den ha fallit ur. IBLAND NÄR MAN kämpar med stora motgångar i livet kan det
NILS LIEDHOLM. vara de små som knäcker en. Så var det nu. Jag behövde en känsla av kontinuitet i mitt liv, och Milanmössan stod för just det.
Jag köpte den våren 1986 när jag reste runt i Italien en månad och bland annat tittade på fotboll. Milan hade ett blekt lag det året och hamnade i mitten av tabellen, men de hade Nils Liedholm som tränare och de snyggaste dräkterna i Serie A. Den stickade Milanmössan blev min souvenir från resan.
En supporterpryl från ett sydeuropeiskt storlag var något nästan unikt på den tiden. Jag kände ingen annan som hade varit på fotboll i Italien. DE NÄRMASTE VINTRARNA bar jag alltid Milanmössan. Den var gjord för det kalla Milanoklimatet
MOTGÅNG. så den dög även i Sverige. Jag hade den faktiskt när Blåvitt spelade mot Inter på Ullevi i mars 1987 – jag tänkte att Interspelarna skulle bli psykade av att se lokalkonkurrenten Milans färger på läktaren.
På senare år har den fått hänga med som springmössa, vilket verkligen inte är det sämsta.
Nu var den alltså borta, och jag sörjde den på ett sätt som man kanske bara gör när man egentligen är ledsen för något annat.
Några veckor senare var jag och handlade på Hemköp på Frölunda Torg, och när jag plockade upp varorna ur korgen hittade jag något längst ner. En liten lapp skriven för hand med röd tusch. Texten löd:
”När snön har smält, vill någon fortfarande värma sig vid ditt hjärta. Det är ju ditt.”
Jag tänkte på hur någon, en främling, hade lagt ner den där lappen i korgen. För att någon annan skulle hitta den och få tröst av de vackra orden. NÄSTA GÅNG JAG var ute och sprang fick jag syn på något bredvid stigen. Det var min rödsvarta Milanmössa, upphängd på en gren av någon vänlig främling.
Om det här var Facebook skulle jag lägga in en hel rad med hjärtan och glada smileys här.
Jag har haft lappen uppsatt på mitt jobb ett tag, men den måste förstås få vandra vidare. Någon av de närmaste dagarna tänker jag lämna den i en varukorg någonstans i Göteborg.
Jag vet att det finns fler än jag som behöver ett värmande ord, en god gärning från en främling.