Färgstarka kvinnor får liv
Svart tusch mot vitt papper. När Dana Orkideh är arg eller ledsen saknar hennes illustrationer färg. Kampen för kvinnorna och hennes egen iranska bakgrund ger inspiration.
På soffbordet ligger en pärm med illustrationer instoppade i plastfickor. Dana bläddrar bland revolutionärer, konstnärer och företrädare för ursprungsbefolkningar. Hon vill lyfta fram kvinnor från olika delar av världen ur ett nytt perspektiv.
– Om Frida Kahlo har det skrivits mer om hennes relation med Diego
ILLUSTRERAR. Rivera än om hennes konst, säger Dana.
Hon låter som en uppslagsbok när hon pratar om sitt nya projekt, som ska visas på Seriefestivalen i Stockholm. En bok med illustrationer och fakta om kvinnor från forntiden fram till 1984 – året då hon själv föddes. I Flen. En stad hon inte har några minnen av.
Hennes föräldrar flydde från Iran i början av åttiotalet och familjen hamnade till slut i Göteborg. Dana besökte släktens hemland för första gången som 15-åring.
– Jag upplevde bara kulturkrockar rakt igenom, säger hon.
Den oändliga värmen i Teheran, kvinnorna som bar sjalar, bilarna som tutade, folk som hälsade på utan att förvarna innan. Hon tycker bäst om bergen i norr där hon har åkt skidor. Nu är det drygt tre år sedan Dana var i Iran. Och då gick hon på begravning.
Mellan ett par färgstarka kvinnoporträtt gömmer sig en svartvit teckning av Danas mormor som gick bort efter problem med hjärtat.
– Hon var som en andra morsa för mig. Vi tyckte ganska lika. Hon var en enkel kvinna trots att hon gifte sig med min morfar som var en rik man på den tiden. PÅ PAPPRET FRAMFÖR oss omfamnar en äldre kvinna en yngre kvinna, blickarna är nedslagna.
– När jag mår dåligt blir det oftast svartvitt, säger Dana.
Hon talade persiska med sin mormor, men har tappat mycket av sitt modersmål. För första gången tar Dana en paus i pratandet. Diskmaskinens sköljprogram fyller tystnaden.
Dana suckar och visar fram en annan mörk bild som föreställer Rabia Balki. En persisk poet som