Meursault – en kille som inte bryr sig Fakta: Främlingen
Christoffersen) ENSAM PÅ SCEN.
TEATER I kväll är det premiär på monologen Främlingen på Nya studion. Mattias Nordkvist regisserar sig själv i en pjäs som innehåller fler frågor än svar. Han läste Albert Camus klassiska roman när han var i 25-årsåldern och kunde, liksom många unga läsare, känna igen sig.
– Ja, inte i brottet som begås, men i sättet att ifrågasätta samhället och livet. När man är ung brottas man med idéerna som Camus skriver om: Varför är vi här? Vad är en människa? Vilka är de oskrivna regler som vi måste uppfylla fast vi egentligen inte vill? säger Mattias Nordkvist.
Han har länge känt sig lockad av att göra en monolog av boken men tänkte att det skulle vara alldeles för svårt.
Så visade det sig att det fanns en dramatisering, på danska. Mattias Nordkvist översatte den.
– Utmaningen med den här pjäsen var att få syn på själva kärnan. Jag insåg snabbt att det finns otroligt många svar. Och så får det vara. Pjäsen ställer många frågor men ger egentligen inga svar. HUVUDPERSONEN MEURSAULT lever ett vanligt liv, går till jobbet, har en flickvän, men han är en kille som inte bryr sig. Han låter saker hända, tänker att allt är meningslöst.
– Han är fri för att han inte väljer, men det får ju konsekvenser. Hela samhället skulle rasa samman om alla levde så. Det är bra att det finns grundläggande moraliska överenskommelser, som att man inte ska döda någon.
Premiär: Stadsteatern, Nya Studion i kväll.
Bygger på: Albert Camus roman gavs ut 1942, ett av existentialismens viktigaste verk.
Dramatiserad av: Morten Kirkskov.
Det svåraste med rollen var att inte låta de egna värderingarna färga av sig.
– Meursault är lätt och bekymmersfri för han tänker att ingenting spelar någon roll, men han framstår som ansvarslös i det han gör och säger. Att hålla honom ren från mina egna åsikter var ett utmanande arbete.
Mattias Nordkvist har regisserat sig själv vid två tillfällen tidigare, men det var tio år sedan sist. Då tyckte han inte det var särskilt svårt.
– Men jag har blivit äldre och mer kräsen. Nu när jag har arbetat några år till inser jag att så lätt är det inte, faktiskt. Fördelen är att ingen säger emot mig när jag är skådespelare, kommunikationen är enkel, säger han och skrattar. SÅ HÄR INFÖR premiären har han tagit hjälp av en skådespelarkollega som suttit med på repetitionerna de sista dagarna för att slipa på de sista detaljerna
– Nu känns det roligt att få säga Hej då till regissören och vara med publiken och i rollen. Publiken är livsviktig för att den här föreställningen.