Skriver krigshistoria
vidare, bortse från sina egna bekymmer och skriva om kriget. Det är 1944 och på väg in i sitt slutskede. HON KLIPPER OCH klistrar ur dagstidningar och tidskrifter för att dokumentera krigets utveckling samtidigt som hon skriver en personlig berättelse utifrån den information hon får. Hon fasar inför det som sker och är rädd för de sina, men mest ömkar hon dem som är utsatta. Hon beskriver krigets verkningar i det svenska vardagslivet; kalla lägenheter, brist på smör, skor och kaffe och berättar om det lilla livet i familjen Lindgren med kalas, förkylningar och biobesök. Hon indigneras, men mest är hon oändligt tacksam över att få vara utanför.
En del av dagboken som gör den extra laddad är de skakande och unika dokument som Astrid Lindgren i avskriftsform tog med sig från sitt arbete inom den svenska krigscensuren, där hon läste brev från utländska personer. Ytterst hemligt naturligtvis och säkert olagligt. Men det är som om sanningssökaren i henne måste dokumentera dessa vittnesbörd om de fasor människor fått utstå. Och det handlar både om Tyskland och Sovjet. Astrid Lindgrens krigsdagböcker 1939-1945 är en omskakande lektion i historia. Nyttig också för dem som numera tror att vi i Sverige ingenting visste, skriver Lisbeth Larsson. Lisbeth Larsson är professor i litteraturvetenskap och medverkar regelbundet i GP. Recenserade senast Jens Andersens biografi Denna dagen, ett liv. En biografi över Astrid Lindgren.
Hon är länge ambivalent till de båda stormakterna. Hon kan inte tro ryssen om något gott och det vidhåller hon även när Ryssland blir en av de allierade. För Astrid Lindgren handlar det egentligen inte om politiska ställningstaganden. Sådana skriver hon ytterst lite om. Det som gäller för henne är mänskligt liv och mänskligt lidande. Hon hatar egentligen bara kriget. När Tyskland går under, drar hon, som alla, en lättnadens suck, men sörjer samtidigt över det tyska folkets lidande och en kulturnations undergång. ASTRID LINDGRENS krigsdagböcker är en omskakande lektion i historia. Nyttig också för dem som numera tror att vi i Sverige ingenting visste. Man är verkligen tacksam för att förlaget låtit trycka den i alla dess delar så att man kan bläddra fram och tillbaka mellan den tryckta dagbokstexten och alla faksimilen mer tidningsklippen ur den autentiska dagboken. Det är en gripande personlig dagbok och på samma gång ett unikt historisk dokument som bör läsas och säkert kommer att läsas av många.