Minnen från ett gymnastikgolv: Håll hårt i byglarna
Nyligen framfördes kritik mot att det endast ges gymnastik i skolorna en timme per vecka. Vi skulle varit överglada åt detta på min tid. ”Gymnastik med lek och idrott” var ingen höjdare i skolan. Ribbstolar och bålrullningar.
Vi sprang omkring som ribbstollar och om bålen kom i rullning kunde en hel klass falla som käglor på det kalla trägolvet. DET FANNS OCKSÅ en bom som man ställde in på olika höjder genom att dra ut en stor bjälke som hängde uppe i taket. Man fick passa sig så att man inte fick bjälken i ögat.
Det var stora tunga redskap. Gymnastiksalen var en veritabel tortyrverkstad. Det luktade gummisvett och pennalistångest. Man kände sig som en liten plint.
Gymnastikpåse i blått tyg med vitt snöre hade man. Det fanns ingen dusch och man fick inte titta när flickorna bytte om.
Gympaläraren käkade svinto till frukost och stod där som en annan Fred Plinta och yabbadabbadoade om allting vi skulle göra. Det var något militäriskt över det hela. Drill och disciplin. DET ENDA SOM saknades i gymnastiksalen var en bygelhäst. Men när gympaläraren kom ridande på sin prygelhäst fick man hålla sig undan.
På musiklektionerna hade vi en lärarinna som var en riktig flygelhäst, hon slog bakut på tangenterna. Men det är en annan historia.
Vem kunde då ana att gymnastik skulle bli en folksport? Att
DRILL OCH DICIPLIN. det skulle finnas gymnastiksalar i snart sagt varje kvarter. En del skulle hålla öppet hela dygnet.
Folk skulle vara som besatta i att plåga sina kroppar och fylla sina gymnastikpåsar med svindyra gympakläder. Men i de nya gympasalarna hade ribbstolarna ersatts av speglar. Folk ville titta på sina gummisvettiga ansikten och när deras bålar kom i rullning och fradgan blänkte som svinto i mungiporna. ALLA VILLE SE sig själva förnedras i muskelfabriken. Aldrig att man såg någon försynt liten person som satt i ett hörn på en blygelhäst.
Alla dessa stånkande och stönande människor kände sig tvungna att ta igen all gympa de missat i skolan och hålla på minst en timme om dagen. DE LYFTE, DROG och pumpade tills de såg ut som en, just det, röd pumpa i fejset. Gamla gubbar skulle hålla sig i trim så att de vid 90 såg ut som han Plint Eastwood, eller vad han heter. Och förevisa sina ribbstolar till magar på badstranden.
Och de skulle inte ha en hästgardist till lärare på gymmet utan en vältrimmad charmknutte som med mjuk röst gav välmenande råd. Min gamla gympalärare bålrullar i graven.
Tallyho!