”GÅR ALDRIG ATT VARA HELT NEUTRAL”

Adam Cwejman om den utbredda svenska självbilden.

Idag för 75 år sedan ägde andra världskrigets sista ordentliga strid rum när flyende tyska divisioner nära Prevalje i Slovenien hamnade i strid med Titos partisaner. Dönitz som hastigt efterträtt Hitler hade redan kapitulerat. Under den gångna veckan har krigsslutet firats och minneshållits med olika betoning och på olika sätt runtom Europa. I Sverige har vi betraktat dessa firanden på håll. Sveriges självuppfattning som neutralt land sitter djupt. Det började som ren tur, men blev både ideal och nationell självbild. Krig gör något med nationers självbild, fred gör det likaså. Ta förhållandet till militära allianser.

LÖFVEN FÖRKLARADE NYLIGEN i Sydsvenskan att Sverige och Finland är ”fria geografiska ytor i Europa”. Militärallianser ska inte ha direktkontakt. Man undrar vilka allianser han syftar på. Warszawapakten upplöstes innan denne skribent hann börja i första klass. Det är väl Ryssland statsministern tänker på? Tyvärr har varken baltstaterna, Polen eller Ukraina samma lyx att betraktas som fri geografisk yta, snarare högst åtråvärd geografi.

Det finns en dissonans mellan Sverige och världen. I Sverige monterar man ned försvarsmakten, tror att vår

I Polen finns en insikt att freden inte kan tas för given medan många i Sverige tror att freden är ett normaltillstånd

omvärld i huvudsak kan förändras med påverkan och feministiskt utrikespolitik. Det är vällovligt men också lite naivt. I Polen ökade försvarsutgifterna nyligen till över två procent av BNP. I Polen finns en insikt att freden inte kan tas för given medan många i Sverige tror att freden är ett normaltillstånd.

DEN SVENSKA DISSONANSEN är mellan världen som den är och världen som vi önskar att den vore. Skälet till detta är delvis vår långa tid i fred, men också främlingskapet inför Europas historia. Skälet till norrmännens och polackernas flaggviftande är deras plågsamma närhet till förlorad suveränitet. Den svenska journalisten Henrik Arnstads avstånd till densamma förklarar förmodligen hans, även i Norge omtalade, tondövhet inför den sammanhållande nationella berättelsen.

De flesta önskar sig förhoppningsvis en värld utan varken vapen eller krig. Men där är vi inte än, och tills dess är det betydligt bättre att demokratier än deras fiender är beväpnade. Denna insikt behövs i Sverige. I Polen behandlar tidningsrubrikerna fortfarande kriget i Ukraina, minnet av andra världskriget är outplånligt och hotet från Ryssland är inget abstrakt. Våra estländska, norska, danska, lettiska, och polska grannar minns hur det är att leva under ockupation.

IBLAND ÄR DET svårt att slippa undan känslan av att många i Sverige uppfattar att vårt land befinner sig bortom Europas historia, det vill säga att det som gäller i världen inte påverkar oss. Därför kan neutraliteten som nationell självbild leva vidare. Men neutralitet är och har alltid varit en chimär. Om det är något andra världskriget lärt oss är att det aldrig går att vara helt neutral. Att Sverige undgick ockupationens förnedring innebär att vi är lärdom fattigare, på gott, på ont och med bävan inför framtiden.