Debattören:
PÅ TVÄRS. Mose Apelblat frilansskribent, f d EU-tjänsteman
En sådan utredning är överflödig av två skäl. För det första är den historiska forskningen enig om att armenierna utsattes för massmord som resulterade i 1,5 miljoner döda. Det som hände var känt för omvärlden redan när det hände och kommer till uttryck i rapporteringen från den tiden. Mest känd är den amerikanske ambassadören Henry Morgenthau som förgäves protesterade hos de ottomanska myndigheterna.
Uppfyller definitionen av folkmord
Begreppet ”folkmord” var inte myntat under Första världskriget och skulle definieras av FN först efter Andra världskriget på förslag av den polsk-judiske advokaten Raphael Lemkin. Det som drabbade armenierna – ett avsiktligt dödande av medlemmar tillhörande en viss folkgrupp eller andra åtgärder som leder till deras fysiska utplåning – uppfyller definitionen på folkmord.
Faktum är att FN:s konvention för förhindrande och bestraffning av folkmord syftade till att olagligförklara sådana massmord som hade drabbat armenierna under Första världskriget och judarna under Andra världskriget.
Wallströms undfallande uttalande strider inte bara mot ett nytt beslut av Europaparlamentet att uppmana Turkiet att erkänna folkmordet och verka för försoning med Armenien.
Det strider också mot riksdagens eget beslut den 11 mars 2010. Det var den röd-gröna oppositionen som mot alliansregeringens vilja trumfade igenom beslutet att erkänna massakrerna på armenier i ottomanska riket – men också på andra folkgrupper som assyrier, syrianer, kaldéer och pontiska greker – som folkmord. Beslutet fattades med minsta möjliga majoritet.
In sin blogg beklagade dåvarande utrikesminister Carl Bildt (M) djupt beslutet som han trodde skulle skada normaliseringsprocessen mellan Turkiet och Armenien. Det var väl snarare handelsförbindelserna mellan Sverige och Turkiet som han oroade sig för.
Vållade starka reaktioner
Normaliseringsprocessen mellan Turkiet och Armenien har gått i stå men inte på grund av det svenska beslutet. Däremot är det riktigt att beslutet vållade starka reaktioner i Turkiet med inställda statsbesök och hemkallande av den turkiske ambassadören.
Samma övervägande ligger antagligen också bakom Wallströms uttalande. Efter debaclet till följd av uttalandet om Saudiarabiens kränkningar av de mänskliga rättigheterna kunde utrikesministern inte riskera att stöta sig också med Turkiet. I det sammanhanget väger tydligen ett riksdagsbeslut lätt. Och ett EU-beslut kan man strunta i.