Varmblodig fisk upptäckt Fakta: Glansfisken
VETENSKAP Fiskar har rykte om sig att vara kallblodiga varelser. Men det finns ett märkligt undantag.
Den så kallade glansfisken, som lever på stora djup i världshaven, har överraskande nog visat sig ha förmågan att hålla en jämn kroppstemperatur oberoende av omgivningen – precis som däggdjur och fåglar.
I en ny studie beskriver amerikanska forskare hur glansfisken (Lampris guttatus) alstrar värme genom att konstant flaxa med fenorna, och sedan konserverar värmen genom ett intrikat system där upphettat blod från fiskens inre värmer upp kallt blod från gälarna. Det hela liknar lite grand kylarsystemet på en bil. INGET LIKNANDE HAR observerats tidigare. Glansfisken, som lever ner till 400 meters djup, är den första kända varmblodiga fisken.
Glansfisken ingår i ordningen Lampriformes som bara omfattar ett fåtal arter, men dessa är å andra sidan några av de mest säregna fiskarna på jorden. Här återfinns exempelvis de så kallade vågmärsfiskarna – avlånga, bandliknande djuphavsfiskar som är mycket dåligt kända. Källa: Fishbase
Arten är märklig på flera sätt. Den är en av de största fiskarna i havet med en längd på två meter och en vikt på uppemot 200 kilo. Dess kroppsform liknar en diskus och den ser otymplig ut, men den är en aktiv, snabb jägare som lever på bläckfiskar och andra svårfångade bytesdjur.
Andra fiskar, som tonfiskar och vissa hajar, har tidigare visat sig ha förmågan att hetta upp vissa muskler. Men deras inte organ, som hjärtat, kyls snabbt ned och börjar slå långsammare när de dyker ner till kallare vatten i havsdjupen.
Till skillnad från dessa håller glansfisken en jämn temperatur över hela kroppen och har förmågan att vistas i kallt vatten under lång tid. FORSKARNA, SOM redovisar sina rön i tidskriften Science, påpekar att artens kroppstemperatur är mycket lägre än temperaturen hos däggdjur och fåglar, bara 13 till 16 grader, eller cirka fem grader över det omgivande vattnet. Men denna skillnad är i praktiken livsavgörande, och glansfisken klarar de facto av att leva i en kyla som snabbt skulle göra slut på de flesta däggdjur som saknar ett isolerande späcklager.