Roland Paulsen och elefanten i rummet
En hel generation som inte behövs, som aldrig kommer in på arbetsmarknaden i ett samhälle där bara de som har arbete räknas som fullvärdiga medborgare, är ett recept på sociala problem, skriver Håkan Lindgren. Det kan väl inte bara ha varit jag som undrade varför ingen nämnde elefanten i rummet. Det var ju en ganska stor elefant. Den befann sig högst uppe i Kulturhusets överfulla kafé den 10 maj – det vill säga när Roland Paulsen diskuterade arbetslinjen med nationalekonomen Andreas Bergh och författarna Lena Andersson och Elise Karlsson.
Tror man att politiska debatter inte kan blixtra lika mycket som på den gamla onda tiden ska man para ihop Paulsen och Bergh. De känner varandra från tidigare Låsningen i vår syn på arbete hindrar oss från att förstå det.
Arbetsförmedlingen, sade han, har övergått från att förmedla arbete till att förnedra de arbetslösa, så att de ska må ännu sämre än de som mår dåligt på sina jobb. Arbetslinjens grundtanke är ”gör arbetslösheten till ett helvete så att folk söker sig därifrån”, skrev han i DN 13/7 2014.
Som om folk annars skulle gå arbetslösa av ren lättja. Samtidigt pressar man dem som fortfarande har jobb att stanna kvar och acceptera vilka villkor som helst. ATT VÅRA MYNDIGHETER har övergått från konstruktiva lösningar till den sortens moralism ser för mig ut som ett tecken på total desperation – en desperation som uppstår i ett läge där det inte längre skapas några nya jobb. Det var då jag fick syn på elefanten i rummet: ungdomsarbetslösheten. Den ser ut så här. Spanien: 53 procent. Grekland: 52 procent. Italien: 42 procent. Portugal: 34 procent. Frankrike: 24 procent. Sverige: 23 procent. (Källa: Eurostat.)
Det ser ut som om vi redan har genomfört den där arbetstidsförkortningen som Paulsen önskar sig. Den är bara lite ojämnt fördelad. EN HEL GENERATION som inte behövs, som aldrig kommer in på arbetsmarknaden i ett samhälle där bara de som har arbete räknas som fullvärdiga medborgare, är ett recept på sociala problem. Vilka extremistiska eller populistiska rörelser kommer de att dras till? Vilka konspirationsteorier kommer de att tro på?
Hur kan ett land klara sig utan en fjärdedel av sin unga befolkning? Produktivitetsökningen har slutat generera fler jobb, skriver Brynjolfsson och McAfee i den aktuella boken Den andra maskinåldern.
Det är något skumt med ett samhälle där så många människor är överflödiga. För att få in ett tredje djur i den här texten efter elefanten och kon säger jag att det sätter myror i huvudet på mig.