Torbjörn är störst av de största
för mig är Torbjörn nilsson nummer ett. för Torbjörn nilsson, eller gud som han kom att kallas av ifk-supportrar, är gunnar gren etta på listan över göteborgs främsta fotbollsspelare. även det ett typiskt Torbjörn-drag; full av ödmjukhet, stundom tvivlande, men i sina bästa stunder helt utan motstånd.
Det finns ingen som Torbjörn. Efter veckor av rotande i textarkiv, minnesbank och Youtube- sekvenser sätts den sista punkten i GP-sportuppdraget att kora historiens skickligaste Göteborgsfotbollssenior. Listan är komplett och lika oåterkallelig som diskutabel. I fotboll finns inga sanningar, bara resultat, epoker, titlar, profiler och minnen. Huller om buller, om vartannat, i en salig blandning.
På den här listan, där IFK Göteborgs störste ängel genom tiderna satts före en tredjedels Grenoli, har förutsättningar som internationella cupprestationer, göteborgskt seriespel och lokal förankring kombinerats med landslagskarriär och proffsinsatser. Därför var skillnaden hårfin och inte ens jag, som hållit i trådarna, kan släppa tvivlet helt.
För som både jag och Torbjörn konstaterade när vi träffades på Ullevi sista veckan i april: Ingen av oss har sett ” Il Professore” spela.
Just här, på just den här arenan, sköt Gunnar Gren 2-1 mot Västtyskland i VM- semifinalen 1958, tio år tidigare gjorde samme man två mål i OS- finalen mot Jugoslavien på Wembley. Tack för allt, alla ni på listan och alla ni strax utanför. Utan er vore Göteborg en mycket gråare plats att bo på. Jag förväntar mig inte medhåll, däremot en konstruktiv dialog om vad som ”gått snett” i arbetet med den här listan. Listor är aldrig vetenskap, mer utgångspunkt för ett par, tre hyggliga diskussioner på kafferasten. ingen har en längre allsvensk karriär än Gunnar Gren. Och i Göteborg har han spelat elitfotboll för både Gårda BK, IFK Göteborg, Gais och Örgryte IS.
Det är med den vetskapen Torbjörn Nilsson har satts överst på den här listan, GP-sportens genomgång och individuella rankning av Göteborgsfotbollens 123 år. ”Totte” har tävlat mot Bragdguldsvinnare och flerfaldiga skytteligaettor, han har stridit mot åttafaldiga SM-segrare och odödliga VM-hjältar och han har visuellt kämpat mot uppseendeväckande trollerikonstnärer och brytningssäkra backklippor. ingen har saTT ett större avtryck i den göteborgska fotbollshistorien än han, Torbjörn Nilsson, född och uppväxt i Västerås och Hallstahammar, inflyttad till Jonsered och i evighet förknippad med ett blåvitt 80-tal där Uefacuptiteln, säkrad på tysk mark, skänkte mod och tro över ett helt folk.
Sven-Göran Eriksson, mästarcoachen, förkunnade som det självklaraste av självklarheter vid ett GP-samtal på Kamratgården att hans plan efter framgångarna 1982 var att ta Torbjörn med sig till Portugal och i Benfica göra honom till ” den vite Eusebio”. Det blev inte så. Redan utförda vägval tillhör historien. Den störste i vårt göteborgska fotbollsmuseum heter Torbjörn och gjorde mål lite som han ville.
Amen.