HÄR TAR NATTEN ALDRIG SLUT
Klockan närmar sig sex på morgonen. Ute är det redan ljust men på klubben pumpar musiken oförtröttligt ur högtalarna. GP har varit på svartklubb. Eller ”privat fest”, som somliga kallar scenen.
Hur många är ni? frågar vakten innan han låter oss passera den öppna stålgrinden.
Klockan är halv fem på morgonen, platsen är ett industriområde i de västra delarna av stan och människor står och köar för att få dansa lite längre än vad lagen egentligen tillåter – i alla fall om de vill kunna köpa alkohol samtidigt. De ska gå på svartklubb.
– Nu kör vi, säger Alice Ljungkrona, 23, hostar upp en hundring och stegar iväg i riktning mot musiken.
NIONDE AUGUSTI 2013 var senaste gången göteborgarna kunde ränna på krogen till klockan fem en fredag. Veckan efter började de nya krogtiderna gälla, som innebär stängning tre på fredagar. I samband med regeländringen höjdes många röster om väldigt mycket. De vanliga nattklubbarna skulle gå i konkurs, personal skulle bli överflödig och kanske framförallt – svartklubbsscenen skulle explodera. Gjorde den det? Eftersom verksamheten är olaglig och därmed ljusskygg, samtidigt som många klubbar dör lika fort som de poppar upp, så är det omöjligt att ange några absoluta siffror. Men GP har talat med såväl arrangörer och svartklubbsbesökare som polis och tillståndsenhet. Och såklart klubbat svart.
00.05
Kvällen börjar på en båt vid Rosenlundskajen, även känd som nattklubben RioRio. Alice Ljungkrona, som under flera år har besökt stadens svartklubbar, möter upp i ett myller av färger, pumpande musik, svett och dans. Ovanvåningen, som i kväll inhyser en privat födelsedagsfest, blir kvällens mellanlandning.
– Sen ska vi på svartklubb, säger Alice och skiner upp innan hon går ut på terrassen för att röka.
Där dyker vännen Hannah Willén upp. Hon är uppvuxen i Stockholm men bodde i Göteborg i tre år innan hon flyttade tillbaka till huvudstaden 2013.
– Och det jag saknar är verkligen svartklubbarna! säger hon med eftertryck.
Sen är samtalet igång. Om vilken klubb som var bäst, vilken klubb som är bäst – och vad som har hänt efter att tretillståndet infördes.
– Det har blivit många fler svartklubbar. Framförallt väldigt många små som kör någon gång ibland, säger Alice.
– Folk vill ju ha lite alternativ, inflikar Hannah.
I kväll finns minst tre svartklubbar att välja på. Att de har blivit fler är ett påstående som också backas upp från arrangörshåll. GP har talat med flera personer i branschen och bilden är samstämmig.
– I antal har det säkert tredubblats, även om många klubbar är ganska små, säger Oskar, som drivit svartklubb och anordnat illegala utefester i Göteborg under i flera år.
– Nu har det varit flera svartklubbar i veckan under ett par år. Det har jag nog inte upplevt förut.
Gustav, som ordnat både vita och svarta klubbar i Göteborg under många år, har samma bild.
– Minst det dubbla är det definitivt, säger han.
– Har du suttit på krogen till 01 så sätter du dig inte i en taxi och betalar 150 spänn för att gå på klubb i en och en halv timme. Vi har fått restauranger som går bättre, nattklubbar som går sämre och är mer fantasilösa, och svartklubbar som blir fler för att fylla hålrummet.
01.20
Elektronisk dansmusik strömmar genom dörren och ut på den lilla båtterrassen där folk tar en nypa luft mellan dansstegen. Alice pratar med Rasmus som flyttade till Göteborg strax före de nya krogtiderna började gälla. Han minns sin favoritsvartklubb som nyligen lade ned verksamheten efter många år i gamet.
– Det var en jävligt fin klubbverksamhet, säger Rasmus.
– Alla pengar de fick in lade de på att designa, bygga om och göra coola grejer med lokalen i stället för att gå med en massa vinst.
Ett tänkande som arrangören Gustav känner igen sig i.
– Det folk älskar mest är att få vara i häftiga, spännande och gärna nya miljöer. Men med tanke på hur tillståndsläget ser ut så kan jag inte göra de grejerna inom Sveriges rikes lagar. Jag får inte betala skatt på den öl jag säljer, säger han.
Varför inte?
– Dels funkar det inte ekonomiskt, dels är
”Om du söker och blir nekad så kan du ge dig fan på att de kommer och kollar så du inte kör ändå. Därför vågar man inte söka tillfälliga tillstånd om man har en fast lokal”
lokalerna ofta inte brandgodkända. Skulle jag söka tillstånd så skulle jag som bäst få ett 1-tillstånd, bara för öl. Jag vill kunna stänga när det är läge, men ofta stänger man ju runt fem, sex i alla fall för att folk blir trötta och vill gå hem.
EN ANNAN ANLEDNING till att inte söka tillstånd kan vara rädsla för ovälkommet besök, då tillståndsenheten bara utövar tillsyn mot ställen som har serveringstillstånd.
– Om du söker och blir nekad så kan du ge dig fan på att de kommer och kollar så du inte kör ändå. Därför vågar man inte söka tillfälliga tillstånd om man har en fast lokal, säger arrangören Oskar.
Det vanligaste tillvägagångssättet är att arrangören, ofta på facebook, skapar ett evenemang med en länk till ett formulär där gäster fyller i och skickar in namn och ibland personnummer. Därmed blir de ”medlemmar” i den förening (arrangören är oftast en förening) som anordnar svartklubben, varför arrangören kan hävda att tillställningen är en ”privat fest” eller ”slutet sällskap” och därför inte behöver ett allmänt, så kallat stadigvarande, serveringstillstånd. Själva platsen eller lokalen annonseras ofta ut samma dag.
EN MODELL SOM enligt Sarita Blom, handläggare på tillståndsenheten, är helt ogiltig.
– Tyvärr lever många i tron att bara man är ett slutet sällskap så behöver man inte söka serveringstillstånd – så är det inte. Ska du sälja alkohol så måste du ha tillstånd, säger hon.
Och egentligen spelar det ingen roll ändå, eftersom tillståndsenheten inte anser att tillställningar där man blir medlem via ett formulär som ofta länkas via sociala medier kan räknas som ”slutet sällskap”.
– Om man har en lista där man kan anmäla sig via till exempel facebook så är det en tillställning för allmänheten och då ska man ha ett sådant tillstånd. Det är inte ett slutet sällskap bara för att man anmäler sig via en lista. Det krävs att man är medlem i en förening och att det finns ett annat syfte med föreningens verksamhet. De ska ha haft verksamhet i minst ett år och personerna måste ha någonting mer gemensamt än att gå på fest ihop.
Kan inte klubb vara en verksamhet?