REDO FÖR DEN STORA VÄRLDEN
Pale Honey hyllas av kritiker i både USA och England.
Det var första dagen för Nelly Daltrey i åttan på Herrgårdsskolan på Norra Älvstranden i Göteborg. Hon trivdes inte på sin förra skola och hade bytt för att få en nystart.
– Fast ärligt talat har jag aldrig gillat att gå i skolan, direkt när jag kom innanför grinden undrade jag vad det var för töntar jag hamnat med, minns Nelly Daltrey och ler snett som att hon exakt minns hur det kändes.
PÅ ANDRA SIDAN grinden, bland de andra nyblivna tonåringarna, fanns Tuva Lodmark. Snart skulle de bli de allra bästa av vänner.
– Vi vågade inte prata med varandra först men sedan blev det en bästis-switch. Det var lite av ett drama i klassen, minns Nelly Daltrey.
Tuva Lodmark berättar om matteläraren på Herrgårdskolan. Han uppmuntrade de båda kompisarna att börja spela musik ihop.
– Det var mycket olika musikprojekt på skolan, men den här läraren tyckte att just jag och Nelly skulle spela ihop, säger Tuva Lodmark.
– Han var jättecool och inspirerande. Skejtade och spelade i band, surfpop, fyller Nelly i.
Duon berättar hur ”musiken klickade på en gång”. Instrumenten var nya för dem, trummor och gitarr, och de första låtarna blev av naturliga skäl enkla i uppbyggnaden. Vilket är något som fortfarande präglar Pale Honeys sound, de hyllas i brittisk och amerikansk musikpress för sin minimalistiska rockmusik.
– Jag spelar fortfarande ofta på typ bara en sträng, säger Tuva Lodmark, skrattar och fortsätter:
– Vi är selektiva när vi skriver nytt, så fort det blir för mycket melodier är vi där och tar bort. Vi vill att det ska bli så bra som möjligt, med så lite ingredienser som möjligt.
DE TÄNKTE LÄNGE att de var tvungna att ta in en basist i bandet och har prövat flera stycken utan att få det att funka. Till sist tog de beslutet att permanta duo-upplägget.
– Det har alltid bara varit jag och Nellie, så vi tänker oss att det är bäst så, menar Tuva Lodmark.
– Man slipper bråka med folk som inte fattar musiken. Visst vi är schyssta och snälla, men är man tre är det liksom alltid någon som hamnar lite bredvid och inte ens får plats på trottoaren när man är ute och går, säger Nellie Daltrey.
Ett tag prövade de att bo i samma kollektiv, men Nellie Daltrey flyttade ut. De tillbringar ändå mesta delen av sin tid tillsammans. Helst i replokalen i Adolfsberg eller på spelningar runtom i Europa. Tidigare i vår gjorde de fjorton spelningar på nitton dagar, snart väntar det första giget i London.
– Det är roligare att spela utomlands där man kan chockera lite grand, säger Tuva.
– Här i Göteborg är det som att alla håller på med musik och går runt med nån jävla gitarr på ryggen, muttrar Nellie.
– Det är ändå skönt att ha Göteborg som hemmaplan, det känns tryggt, menar Tuva.
Skivbolaget ligger redan på om en uppföljare till debuten, låtskrivandet pågår ständigt.
– Vi har fått höra att det vi gör sticker ut från den vanliga, svenska popmusiken, att vi är frisk fläkt och det är såklart skönt, men vi vill fortsätta bli ännu bättre, säger Tuva Lodmark.
OCH VÄNSKAPEN, DEN är lika stabil som någonsin tidigare.
– Många tror att vi blir trötta på varandra och bråkar, men vi har umgåtts väldigt intensivt ända sedan vi blev vänner, säger Tuva.
– Jag tycker att vi har ett enkelt förhållande som jag skulle önska att fler fick uppleva och som jag önskar att jag kunde ha med andra, typ min egen familj som jag kan bli förbannad på efter fem minuter. Dessutom har vi druckit så många öl ihop och vet så mycket om varandra att vi inte kan riskera att bli ovänner.