Hundraåringen Tuss är sommarens skönhet
Hon är 100 år gammal. Men piggare än någonsin tidigare. Och på lördag, på den svenska nationaldagen börjar Tuss sitt nya liv – det blir pompa och ståt och dopceremoni och kommunstyrelsens ordförande Annelie Hulthén blir den gamla trafikbåtens gudmor. ATT KALLA MIG för en vindpinad sjöbuse vore att överdriva monumentalt. Min vana vid havet inkluderar förvisso ett intensivt badande under åren, men utöver det inte sträcker den sig inte längre än till en sommarvecka på en Albin 25 på 80-talet och dessutom några färjeturer till Danmark, Tyskland och England – till saken hör också att den där 25-fotaren fick sig en snyting i skrovet då min bror och jag var oense om vi skulle välja babord eller styrbord mellan de gröna
ARBETE. och röda pinnarna som stack upp ovanför vattenytan. VI VALDE FEL och den uppmärksamme har förstått att jag inte är den förste man frågar om råd när det handlar om skepp, fartyg, sjöfart och vett och etikett till havs.
Inte desto mindre fick jag ett rejält pulspåslag när jag mötte skönheten Tuss för ett par veckor
av Sven-Bertil Bärnarp sedan. Då låg hon i docka, det vill säga säkert uppallad i Maritimans verkstad vid Packhuskajen mellan operan och kasinot i Göteborgs hamn.
Att hon är hundra år gammal är svårt att ta in, allt är nämligen glänsande och blänkande, färgerna har lyster, plåten är fri från rost, trädäcket både slipat och lackat och den 15 hästkrafter starka tändkulemotorn av Skandiamodell, från fabriken i Lysekil, ser ut att frusta av iver att få komma i gång med sitt karaktäristiska dunkande. MEN FÖR BARA två år sedan var det ingen som ens tänkt tanken att trafikbåten Tuss skulle få ett nytt liv. Hon låg övergiven och mer eller mindre bortglömd i en lagerlokal i Säve, illa åtgången av tiden. Färgerna hade flagnat, hade hon legat på havets botten hade rosthålen i skrovet varit stora nog för feta torskar att ta sig igenom och trädäcket var så skört och ansatt att barnfötter hade kunnat trampa igenom.
Eller om vi låter Sveppe Ljunggren, marknads- och försäljningschef på Maritiman och initiativtagare till renoveringen, beskriva henne dåvarande skick. – Hon såg helt för jävlig ut! Tuss byggdes under 1914 och 1915 på Lödöse varv och togs då i bruk som trafikbåt, som var vanliga i hamnen på den tiden då det var ont om kajplatser och ett helt annat liv i hamnen än vad det är i dag. MELLAN 1947 OCH 1970 var Karl Norman Johansson skeppare på Tuss. Därefter tog hans bror Joel Mårten Johansson över henne, döpte om henne till Tuff och använde henne som fritidsbåt. När Johansson gick bort skänktes båten 1990 till Göteborgs Maritima Centrum och sedan har hon varit lika bortglömd som Sessanlinjen.
– Men vi har stora luckor i vår kunskap om Tuss, säger Sveppe Ljungren. Vi vill gärna veta ännu mer om henne. Den som har minsta lilla att berätta är välkommen att höra av sig till oss på Maritiman. DET VAR FÖR två år sedan Ljunggren och hans kolleger fick idén att rusta upp den gamla trafikbåten, ta tillbaka det ursprungliga namnet och sjösätta henne på nytt.
Och med hjälp av några viktiga sponsorer som pytsade upp de 300 000 kronor som krävts och ett entusiastiskt arbetslag från Park- och Narurförvaltningen, står hon nu stolt och klar till dopceremonin klockan 15.00 på lördag.
– Tuss kommer att bli en riktig profil i hamnen, lovar Sveppe Ljunggren.
Och jag vet att jag ska ta med mig brorsan på en tur i sommar, men jag tror vi överlåter navigeringen till någon som kan det här babord och styrbord.