Ensamkommande barn och ungdomar
Det är kommunerna som har ansvaret för ensamkommande barn och ungdomar. De ska utse en god man som för barnets talan och bevakar dess intressen. De ska också ordna boende och skola, och socialtjänsten har det övergripande ansvaret för att allt fungerar.
Ensamkommande har samma rätt till sjuk- och tandvård som alla andra barn i Sverige, och får gå på kontroller när de kommer hit.
Migrationsverket betalar ut en dagersättning på 24 kronor per dag till asylsökande. Den betalas ut till gode man. Utöver det är det möjligt att bland annat ansöka om klädbidrag och bidrag för glasögon.
Hittills har det kommit över 16 000 ensamkommande barn och ungdomar. Av dem är omkring hälften från Afghanistan.
Handläggningstiden är i snitt 202 dagar.
Av de avgjorda ärendena har 75 procent fått uppehållstillstånd. Av dem från Afghanistan har 80 procent fått uppehållstillstånd.
Källa:
Migrationsverket afghaner. Jag har hört talas om fred och medmänsklighet förut. Nu får jag uppleva det.
Zabi är upprymd och glad. Men än så länge har han och hans kompisar inte pratat med någon av svenskarna. Zabi har huvudvärk och är på dåligt humör. För andra gången på två dagar har han varit hos tandläkaren och lagat hål. Han är lite tagen, han har aldrig varit hos tandläkaren innan, och har svårt att prata ordentligt.
Hans tankar är upptagna av oroligheterna i Kunduz-regionen.
– Det pågår bombningar och strider. Jag hoppas att min familj tagit sig därifrån. HAN HAR INTE hört något från dem sedan de skildes åt. Telefonlinjerna fungerar inte.
– Jag saknar dem. Jag är orolig att det har hänt något. De kanske är kvar i byn, det är inte bra, de kan utsättas för bestraffningar.
Han ska försöka kolla med Röda Korset och Röda Halvmånen om de finns i något flyktingläger. För honom själv är det otänkbart att återvända. Ovissheten och väntan på asylbeslutet plågar honom hela tiden. I natt hade han en mardröm.
– Min gode man kom till skolan med ett papper i sin hand. Det var från Migrationsverket och inget bra besked. Jag tänker för mycket. Men jag kan inte sluta. SAMTIDIGT ÄR ZABI betydligt mer hemmastadd nu än för bara ett par månader sedan. Han traskar rakt igenom Borås centrum till ett annat nyöppnat asylboende för ensamkommande. Där har en kompis han lärde känna i Iran nyligen flyttat in. Tillsammans går de till optikern. I dag får han till slut sina glasögon. – Oh, vilken skillnad. Zabi ser omtumlad ut. Han kan äntligen se ordentligt på långt håll.
Han och kompisen går bort mot bussen. För första gången i Sverige ska han ta med en kompis hem. De ska åka ut till boendet och ha fredagsmys, och se actionfilmen Mission Impossible.