Klokt att backa om LOV

IBLAND KAN DEN bästa politiken vara att avstå från att göra något dumt. Att som regeringen svänga om vårdvalet inom primärvården, och därmed låta etableringsfriheten bli kvar, är ett bra exempel. Enligt nuvarande system är landstingen skyldiga, i enlighet med lagen om valfrihetssystem (LOV), att tillåta privata utförare att starta och driva vårdcentraler. Regeringen ville låta respektive landsting avgöra om modellen skulle finnas kvar eller ej.

Efter massiv kritik från såväl remissinstanser som lagrådet drogs propositionen tillbaka och frågan placerades i den så kallade Reepalu-utredningen om vinster i välfärden vars slutbetänkande väntas under slutet av nästa år. Nu väljer regeringen alltså att helt dra tillbaka frågan – till glädje för såväl patienter som vårdföretagare och personal, och förmodad besvikelse för Vänsterpartiet för vilka frågan varit en hjärtefråga. ENLIGT VÅRDFÖRETAGARNA har vårdvalet lett till tio procent fler patientbesök och 20 procent fler vårdcentraler. Samtidigt har primärvården länge dragits med svårigheter att rekrytera allmänläkare, något som sannolikt skulle ha förvärrats ytterligare om etableringsfriheten kringskurits enligt ursprungsförslaget.

I sitt remissvar skrev Läkarförbundet: ”Olyckligtvis har primärvården till synes blivit en tummelplats för ideologiska markeringar och tvära lappkast efter hur sammansättningen i riksdagen förändras”. Sveriges pensionärsförbund lyfte i sitt remissvar fram att: ”Det kan få oönskade följder särskilt för äldre patienters möjligheter att få sina individuella vårdbehov tillgodosedda”. TILL SYVENDE OCH sist är det just detta det handlar om, människors rättighet att oavsett var i landet de bor få sina individuella vårdbehov tillgodosedda. Denna rättighet kan bara tillgodoses om politiken inte lägger krokben för välbehövlig mångfald, valfrihet och konkurrens.